Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 E. STAVE
1. Berättelsen söker tydligen gifva ett svar på frågan
om folkens och de olika språkens uppkomst. Mångfalden af
nationer och tungomål har framträdt som ett problem för Israel,,
då ju mänskligheten i sin helhet tänktes härstamma från ett
enda människopar och nu efter floden utgrenat sig från en
familj, Noa och hans söner. Olikheten i folk och språk var
vidare ej en angenäm omväxling utan ett stort ondt, ty i
enlighet med den tidens vanliga uppfattning betraktade det ena
folket det andra som sin naturliga fiende; krigen hörde nästan
till ordningen för dagen, så länge icke svagheten hos det ena
eller den stora öfverlägsenheten hos det andra gjorde uppror
eller motstånd omöjliga. Därtill kom svårigheten med de
främmande språken, ty med den tidens isolering af de olika folken
hörde det till ovanligheten att någon förstod ett främmande
språk. Så hade då mänsklighetens splittring i en mångfald
folk och språk blifvit dess olycka; den måste alltså — också
enligt gängse åskådning — vara ett straff för en begången synd»
Och om Gud nödgats straffa den på detta sätt, så kan det ej ha
skett för annat än för att förhindra ett ännu svårare brott.
Betraktelsen ar alltså djupt religiös, äfven om vi ej kunna
blunda för dess brister, då den föreställer sig, att människorna
utan ett sådant straff skulle ha kunnat bli farliga rivaler till
Gud själf (v. 6). Men om man vill fullt förstå berättelsens
religiösa innehåll, måste man söka tänka sig in i dess
barnsliga sätt att tänka, äfven då det icke stämmer med vår tids
förklaring af dylika ting.
2. Berättelsen hyser — det är lätt att se — icke någon
förkärlek för stora städer med rikt utveckladt kulturlif, sådana
som det stora Babel, främre Asiens Rom. I detta stycke står
den långt ifrån ensam i Gamla testamentet. En Jesaja,,
konungen bland profeterna, kan visserligen icke tänka sig en
härlig framtid för Israel utan ett strålande Jerusalem och en
ättling af konung David som regerande furste där. Men hans
samtida, profeten Mika, profeterar, att Jerusalem skall
förvandlas till en stenhop, och att den ideale fursten, Messias, skall
framgå ur samma ringa stad som David, nämligen Betlehem
(Mika 3: 12; 5: 1). Och en okänd profet från tiden för Israels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
