Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 FÖKSTA MOSEBOK 25: 3 0––3 4
Esau hem från marken, uppgifven af hunger. 30 Och Esau sade
till Jakob: »Låt mig få till lifs af det röda, det röda du har
där; ty jag är uppgifven af hunger.» Däraf fick han namnet
Edom. 31Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din
förstföds-lorätt.» 82Esau svarade: »Jag är ju döden nära, hvartill gagnar
mig då min förstfödslorätt?» 83 Jakob sade: »Så gif mig nu
din ed därpå.» Och han gaf honom sin ed och sålde så sin
förstfödslorätt till Jakob. 34Men Jakob gaf åt Esau bröd och
linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick
sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.
här den andra källan. Man observere, att här också gifves en ny
förklaring af namnet Edom. Esau faller offer för jägarens tröttande
lif och sin egen sorglöshet. Han kommer hem, som det synes, utan
byte, uppgifven af trötthet och hunger. Herden, Jakob, som håller
sig vid hjorden har alltid något ätt äta. Esaus belägenhet skildras
åskådligt i v. 30 eg.: »Låt mig få sluka i mig (något) af det röda, det
röda Cädöm) där» G synes med sitt ktyéy.axo<z ha läst ’édöni, tilltugg (till
brödet), jfr v. 34. Af detta förklaras så namnet Edom, alltså en ny
förklaring i förhållande till v. 25. V. 31. Den klokt beräknande Jakob
begagnar sig af tillfället, han framställer i sin karaktär den sluge juden.
»Sälj då nu», innan du får äta dig mätt. Förstfödslorätten innebar
ett stort företräde i makt och anseende likaväl som i rätt till större
arfvedel, jfr 49: 3, 8. V. 32 f. Esau är trött, men också sorglös, ett
stundens barn. Han känner sig nära döden af hunger och trötthet,
och efter döden har han ju ingen glädje af förstfödslorätten. Men
Jakob är ej nöjd, förr än brodern med en ed afstått från sin
rätt som den förstfödde. V. 34. Först här får läsaren veta, hvad
det var för en rätt, som Esau så dyrt betalade: det var en
linsrätt; ännu i dag användes lins till bröd, eller på annat sätt, men dock
mestadels endast af de fattiga. Så litet värde alltså hade den dyra
rätten. De följande orden måla Esaus lättsinne, jfr Hebr. 12: 16.
Jakob handlar egennyttigt men klokt. Esau glömmer för stundens
stämning det högre. Så innehåller v. ett slags förklaring till huru
Gud kunde utvälja honom med förbigående af den förstfödde Esau,
v. 23. »Så ringa aktade Esau», eg. »så föraktade Esau sin
förstfödslorätt», innehåller berättarens omdöme. — V. 23—34 innehålla
träffande karaktäristiker af de båda brödrafolken, Israel och Edom. Det
senare är det äldre, har tidigare lämnat vandringslifvet och vunnit
politisk organisation än det förra. Men Israel har gjort sig till herre
öfver Edom, som blifvit dess underkufvade tjänare. Detta
förhållande var, säger berättelsen, afgjordt på förhand i Guds rådslut v. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
