Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 FÖRSTA MOSEBOK 27: 4 —12
villebråd åt mig, 4och tillred åt mig en smaklig rätt, sådan
jag tycker om, och bär in den till mig, att jag må äta; på det
att min själ må välsigna dig, förrän jag dör.»
5 Men Rebecka hörde, huru Isak talade till sin son Esau.
Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd <åt
sin fader>, 6sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört
din fader tala så till din broder Esau: 7’Hämta mig villebråd
och tillred åt mig en smaklig rätt, att jag må äta och så
välsigna dig inför Jahve, förrän jag dör.’ 8 Så hör nu hvad jag
säger, min son, och gör hvad jag bjuder dig. 9Gå bort till
hjorden och hämta mig därifrån två goda kulingar, så vill jag
af dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han
tycker om. 10Och du skall bära in den till din fader, att han må
äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.» nMen Jakob
sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju luden, och jag
är slät. 12 Kanhända tager min fader på mig, och jag blifver då
af honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse
med är tråden upptagen från 25:27. V. 4 »på det att min själ må
välsigna dig»; »min sjah, hebr. nefesch, som ock ofta användes för
vårt pers. pron. (= jag), torde här liksom v- 19, 25, 31 vara valdt
med afsikt för att uttrycka att välsignelsen sker med Isaks hela
själ; i v. 7 b, 10 talas om att Isak (»jag», »han») välsignar, här torde
den andra källan framträda. V. 5—17: Rebecka och Jakob. I slutet
af v. 5 bör sannolikt med G läsas léähw: »åt sin fader», i st. för MT:
lehäbi: »för att föra hem». Rebecka lyssnar såsom Sara (18:10), och
hon är angelägen, att hennes gunstling (25: 28) måtte få välsignelsen.
Hon framstår här som den sluge Jakobs listiga moder. Jakob hyser
inga moraliska betänkligheter mot moderns förslag, han är blott rädd
för att bli ertappad och så i st. för välsignelse skörda förbannelse
(v. 11 f.). Förbarmelsen var lika fruktad som välsignelsen var
eftertraktad, ty båda tänkas hafva real verkan och kunna ej återkallas,
se nedan. Berättelsen återgifver opartiskt de uppträdandes ord och
handlingar utan att låta läsaren höra dess omdöme om dem. Men
den försummar dock ej att låta ett sådant omdöme uttalas (jfr till
kap. 21) här af Jakob själf v. 12, eg.: »och jag blifver då i hans ögon
såsom en bespottare»,hebr. kimeta’te’a, Pilpel af taa, ett verb,som endast
förekommer på ett ställe till i G. T., nämligen 2 Kron. 36:16, och där
användes om folkets bespottelse af profeternas ord. Bedrägeriet skall nu på
moderns förslag möjliggöras genom killingskinnen (v. 11, 16). Men
därjämte kläder Rebecka Jakob i Esaus högtidskläder (v. 15, jfr v. 27).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
