Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 FÖRSTA MOSEBOK
Berättelsens sedliga ståndpunkt tager ingen hänsyn till
25: 29—34 (Esaus säljande af sin förstfödslorätt), endast i
förbigående anspelar v. 36 därpå. Esau har m. a. o. enligt kap.
27 icke förtjänat sitt öde. Tvärtom har han blifvit skamligen
bedragen på sin rätt. Hvad Jakobs beteende i verkligheten är
och hvad namn det förtjänar är indirekt uttaladt i v. 12 och
direkt och utan omsvep i v. 35. Läsaren får därför här (i
motsats till 25: 29 ff.) en verklig medkänsla med Esau, likasom
han i kap. 16 och 21 får en verklig sympati för Hagar och
Ismael. Och på samma gång vänder sig läsarens antipati mot
Jakob, likasom den i kap. 16 ocb 21 vänder sig mot Sara och
Abraham. Hur kan då den osympatiske Jakob ha vunnit detta
försprång och denna öfverlägsenhet öfver sin broder? Enligt
Israels äldsta åskådning borde ju lögn och bedrägeri få sitt
straff i minskad jordisk lycka och välgång. Här har det gått
tvärtom. Förklaringen ligger, säger berättelsen, i den faderliga
välsignelsen, som verkar med oemotståndlig kraft såsom en
naturlag. Därför kan icke ens Isak göra någon ändring i hvad
som skett. Berättelsen har sålunda sin närmaste parallell i
25: 23. Men det religiöst-magiska betraktelsesättet behärskar
i vårt kap. det sedliga, medan 25: 23 endast talar om en
gudomlig utkorelse. Mer än en parallell till 25: 23 är därför vårt
kap. icke. Det finnes ingen anledning till den uppfattningen,
att Isak skulle ha handlat i medveten motsats till den
gudomliga profetian i 25: 23, och att Rebeckas och Jakobs
handlingssätt vore försvarliga därför, att detta stode i öfverensstämmelse
därmed. Isak handlar, såsom hvarje fader i hans ställning skulle
ha handlat, och Rebeckas handlingssätt är tydligen förestafvadt
af hennes förkärlek för den yngste sonen (25: 28). Underligt
må det visserligen synas oss, att Israel med en sådan berättelse,
där det religiöst-magiska i en faders välsignelse får öfverskyla
så betydande brister i elementerna af sedlig åskådning, velat
förhärliga stammodern Rebecka och stamfadern Jakob. Men
härvid bör man för det första erinra sig, att det äldsta Israels
moral ej får mätas efter Jesu förkunnelse, ej ens efter
profeternas. Israel har också ifråga om uppfattningen af det sedliga
genomgått en utveckling. Det religiöst mystiska har i äldre
tider spelat en långt större roll än det sedliga i folkets andliga
åskådning. Vidare bör man komma ihåg, att Esau, i vårt kap.
(jfr v. 11) likasom i kap. 25, tydligt nog är en representant
för Edoms folk, som redan från början visade sig fientligt
stämdt mot Israel och sedan alltfort bibehöll denna stämning
genom hela Israels historia, så att enligt profetisk åskådning
Israels herradöme öfver Edom blir ett slags symbol för dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
