Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 HOSEA 8: ii —14
u<Ty huru många altaren Efraim än har gjort sig [till synd], så
blefvo hans altaren honom till synd.>
12<Huru många lagar jag än skrifver för honom>, så räknas de
ju dock för en främlings (lagar).
13<De älska slaktoffer och offra (sådana, de älska) kött och
förtära det>
(Men) Jahve har intet behag till dem. Nu kommer han ihåg
deras missgärning och hemsöker deras synder.
Till Egypten skola de få vända tillbaka. u Och eftersom Israel
har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom
Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en
eld mot hans städer, och den skall förtära <dess palats>.
och särim. Sålunda: »De skola snart få upphöra med att smörja
(insätta) konung och furstar», hvilket i hvarje fall ger en begriplig
mening, jfr 7: 3; 13: 10. De skola alltså få upphöra med den lek, de nu
så lättsinnigt lekt. Y. 11 öfverför tanken till den orena kulten. Det
första »till synd» torde blott vara en felskrifning, oriktig fördubbling
af det andra, i fall icke uttrycket lachatö skulle betyda: »till att
borttaga synd». Kulten har ländt till hopande af synd. V. 12 Huru
mycket de än offra, så fortgå de i sin synd, de bryta de stora buden
om rätt, sanning, barmhärtighet. MT läser »min lag», som torde böra
utbytas mot »mina lagar»; Ket. läser ribbo: tiotusen, Ker. rubbe af rob :
mängd, som torde vara det riktiga. Lagarna om de sedliga buden
räknas, såsom om de ej gällde Israel. V, 13 MT: »Mina gåfvors
slaktoffer offra de» är onaturlig text; troligen bör i st. för habhäbaj, som
endast finnes på detta ställe i G. T., läsas 7aliabü och det följ. verbet
inledas med twkonsekutivum, hvarigenom man får ofvanstående
öfversättning. Offren gå med ett ord ut på att tillfredsställa dem själfva.
Intet under om Jahve icke har något behag till dem. Orden
förutsätta, att de s. k. tackoffren varit de vanligaste, se till Lev. 3.
Möjligen äro dock orden »Jahve har ej något behag till dem» senare
till-lägg, jfr »Jahve» i hans egen mun, och på grund häraf är det
tänkbart, att det sedan stod l:sta person: »Nu kommer jag (vill jag komma)
i håg deras missgärning» etc. Förlusten af. kulturlandet uttryckes
här med att Israel skall få återvända till Egypten och träldomen där,
jfr 9: 3. Men måhända är denna sats senare bearbetande tillägg. V« 14,
som saknar metrisk form, är troligen ock senare tillägg; orden erinra
om flera ställen hos Arnos (11: 4, 7) och taga oväntadt hänsyn till Juda;
texten är ej heller så klar. »Dess palats» måste vara palatsen i Juda
land, men man väntade: palatsen i städerna, »deras»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
