Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TVENNE SENASTE PÅFVARNES STÄLLNING TILL BIBELSTUDIET ETC. 161
att äfven här kämpa för tron och afvärja de fiendtliga angreppen.
— Fiendernas mångfaldiga knep och listiga medel i denna strid
äro i det föregående framställda. Nu må en erinran lämnas
om de skyddsmedel, hvilka man bör lita till vid försvaret. —
Det första består i studiet af de gamla orientaliska språken
och på samma gång i den s. k. kritiken. Skicklighet i
bådadera uppskattas högt i våra dagar, och klerus skall med större
framgång kunna upprätthålla sin värdighet och sitt ämbete,
om det efter omständigheternas kraf utmärker sig för en sådan.
Ty prästen bör blifva »allt för alla», alltid beredd att svara
hvar och en, som begär skäl för det hopp, som är i honom
(1 Kor. 9, 22; 1 Petr. 3, 15). Därför är det för lärarne i den
heliga skrift nödvändigt, därför höfves det teologerna att hafva
kännedom om de språk, på hvilka hagiograferna ursprungligen
ha skrifvit de kanoniska böckerna. Om kännedom i dessa språk
böra kyrkans lärjungar vinnlägga sig, i synnerhet då de söka
vinna de akademiska graderna i teologi. Vidare bör man draga
försorg om att vid alla akademier lärostolar upprättas äfven
för de öfriga antika språken och i synnerhet för de semitiska,
och för de studier, som med dem sammanhänga, framför allt
till gagn för dem, som bestämmas för att göra undervisningen
i de heliga skrifterna till sitt kall. Men just dessa böra
därför vara mera kunniga och uppöfvade i den sanna kritiska
vetenskapen. Ty i förvändhet och till men för religionen har
man infört en konstlad teori, hedrad med namnet: högre kritik,
enligt hvilken den eller den bokens uppkomst, integritet och
anseende skall blott ur inre grunder afgöras. Men det är
tvärtom klart, att i historiska frågor, t. ex. böckernas
uppkomst och bevarande, historiens vittnesbörd väga mest, och att
dessa böra med största flit samlas och pröfvas, under det att
de inre grunderna mestadels icke äro af så stor betydelse att
de kunna användas i en sak, utan blott i viss mån stärka
bevisningen. Går man annorlunda till väga, så har det i sanning
stora olägenheter till följd. Ty religionens fiender skola
därigenom få mera mod att angripa och sönderplocka de heliga
böckernas autenticitet. Just denna prisade högre kritik skall
leda därtill, att hvar och en vid tolkningen följer sin böjelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
