Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 LITTERATURANMÄLAN
förstöringen, ty vi ha en försoning, som är lika god som den
genom offer (näml. den genom fasta, lidande, bot, kärlekens
verk etc). Den ersättning, man således håller på att man har
i andra fromhetens uttryck och former, var ägnad att fullt
uppväga det förlorade, därför att detta andra redan länge
lefvat sitt lif för sig inom judendomen och i själfva verket,
medan det prästerliga offersystemet ännu fungerade, ideellt sedt
sprängt sönder detsamma.
Förf. söker i en fyllig och förtjänstfull undersökning ge en
teckning af de verkande faktorer, som åstadkommo detta
utskiljande af ett område för sig inom den judiska fromheten,
som träder i motsats till tempelkulten och ensamt blir mäktigt
att konstituera Israels religion. Han pekar då på uppkomsten
och betydelsen af skriftfromheten, på hvilken i de synagogala
församlingarna med deras skriftläsning och bön skapas en ny,
från tempeltjänsten skild tyngdpunkt för det gudstjänstliga
lifvet, — vidare på den själfständiga ställning, som allt det vi
sammanfatta under namn af observansfromhet (framför allt i
judendomen sabbat, omskärelse och renhetslagar) kom att få i
förhållande till kult fromhet en. En gång i exilen det enda
möjliga yttre tecknet, hvarigenom man kunde visa sin
tillhörighet till Jahve, bli dessa observanser, när judendomen, pressad
utifrån, under mackabeertiden eggas till exklusiv
sammanslutning, omigen ett område af oerhörd vikt; och omhändertagna,
utbildade och skärpta af skriftlärdomen, tillökade och genom
privatfrömhetens allehanda öfverförtjänstliga handlingar bli de
mer och mer en med det kult. fromhetslifvet rivaliserande
makt.
Förf. uppehåller sig åtskilligt vid Psalmerna, där han
utläser ett visserligen icke (som hos profeterna) häftigt och
upprördt, men dock säkert verkande och allvarligt angrepp på
offret — en förskjutning af dess ställning, afspeglad hela skalan
utefter från en del psalmers »fasthållande vid offret» med
»hufvudvikten på åtföljande mer andliga gudstjänsthandlingar» till
ett par psalmers »ogillande af offret». Enligt min mening
har förf. här gjort alldeles för litet af den i Psalmerna ofta
återljudande glädjen öfver tempelkulten och alldeles för mycket
af det förf. kallar »förkastelsedom» öfver offret. Det är gifvet,
att det stegrade individuella religiösa medvetande, som kommer
till uttryck i Psalmernas fromhetslif, var något förmer och inte
täcktes af de vanda kultformerna. Men det hindrar ju ej, att
den fromme, som kände den lyftade religiösa stämningen af
glädje och tacksägelse också därvid tänkt på själfva offret, han
skulle bringa (t. ex. Ps. 54: 8). Offret kunde väl bli höljet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
