Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTEKATURANMÄLAN 171
för en religiös stämning; den enskilda kunde ur den officiella
kulten få ut mer än som närmast där låg inneslutet. A
andra sidan äro »angreppen» på offret i Psalmerna enl. min
mening ej att tolka som angrepp quand méme. Offren betyda
intet i sig själfva som medel att vinna Jahves nåd, därtill
kräfves »en förkrossad ande» och »ett bedröfvadt hjärta»
(Ps. 51: 18). Men de strykas ingalunda ut som uttryck för
folkets förbindelse med Jahve. När den ideala framtiden
tecknas, äro de med (alldeles som hos profeterna): se slutet af Ps.
51: »gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar;
då skall du undfå rättfärdighets offer, som behaga dig,
brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.»
Jag kan icke se något skäl att med förf. stryka dessa verser
(20, 21) som senare tillsats.
I samma riktning skulle jag vilja bestämdt opponera mot
förf:s uppfattning af profeternas ställning till offerkulten. För
förf. är det en hufvudpunkt, som oupphörligt spelar in i hans
framställning, detta: profeterna ha absolut förkastat offret, de
ha ett »rent negativt program i kultfrågan» (s. 23), skärpan i
deras angrepp på samtidens kult beror ej af särskilda
förhållanden (s. 15 f.), de stå i oförsonlig kamp mot offret i och för
sig. »Att de profetiska tankarne slagit djupa rötter bland
exulanterna — säger förf. s. 33 — är bevisadt däraf, att de,
mer eller mindre frivilligt, afstodo från all kult.» Förf. har
här, enl. min mening, icke gifvet profeternas angrepp på
kulten den riktiga religiöst-etiska orienteringen och
synpunkten har därför blifvit skef. Profeterna förkasta ej offret i och
för sig, det är verkligen särskilda förhållanden, som betinga
deras skarpa ord. De bekämpa en i deras ögon fullständigt
urartad, af hedniska element orenad och förgiftad kult, och de
bekämpa offren — för såvidt de blifvit surrogat, som man litar
till, där den sedliga lydnaden totalt brister. Där offren
rivalisera med den af Jahve fordrade sedligheten, där de blifvit
lugnande medel, som trifvas samman med ogeneradt syndande
och trampande af Jahves elementäraste bud (se t. ex. Am. 2: 8)
— förkastas och bekämpas de. Sammanställningen hos Jes.
1:10 f.: »ondska i förening med högtidsfirande kan jag icke
lida» är signifikativ (förf. ersätter alldeles omotiveradt s. 16
textens ord för ’ondska, brott’ med ’fasta’). Man får icke ta
bort ena ledet; för att förstå profeternas angrepp på kulten
måste båda hållas ihop (jfr. Am. 4:4) och man skall
oupphörligt vid de profet, hithörande ställena kunna igenfinna denna
bakgrund för deras polemik. Äfven där deras uttalanden mot
kulten möta oss i sin yttersta kategoriska skärpa, så t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
