Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 LITTERA TUKANMÄLAN
sitt arbete af alla mötts med den mest oblandade högaktning.
Äfven detta verk skall endast öka den tacksamhet, som alla
för denna sak intresserade hysa för honom. Men det är tyvärr
så, att på många håll mötas äfven de bästa afsikter med
misstro, då man vågar sig på upplysning i frågor som röra
religionen. Orsakerna härtill äro mångahanda. Dels äro de sådana,
som man ej kan undgå att känna sympati för, äfven om man
lifligt beklagar följderna, dels ock sådana, som ha sin rot i den
mänskliga naturens obehagligare sidor, äfven om det lyckats
att behagligt maskera dem. Jag tänker då på den i dessa ting
sorgligt vanliga, men därför icke mindre beklagliga, tankelättjan.
Eljest borde väl icke mången företeelse för den religiöst
intresserade innebära rikare framtidslöften än detta, att religionen
såsom vetenskapligt studieobjekt är föremål för det mest
intensiva arbete inom olika områden. Ty af ett verkligt
vetenskapligt behandlingssätt kan religionen på längden endast skörda
vinst. Och med den uppfattning man har om plikten att göra
vetenskapens frukter åtkomliga för en hvar, som blott vill möda
sig att sträcka ut handen, bör också böcker se dagen, som bjuda
allmänheten att åskåda detta arbete. Men det kan ej nekas, att
härvidlag mycket kommit fram, som nog knappast haft sin rot
i intresse för vetenskapen, alldeles säkert icke i intresse för
religionen, utan hvars enda mera framträdande egenskap varit
en hänsynslös förfulings- och nivelleringslusta. Men hur litet
sådana arbeten ha med vetenskap att göra, användas de dock
alltid som vapen, då man på detta område vill komma denna
till lifs. Särskildt är religionshistorien den gren, hvaremot man
oftast vändt sin ovilja. Och faran för niv ellering torde också
inom denna vetenskap vara störst. Ty så länge har den kristna
religionens bekännare så väl inom som utom det vetenskapliga
arbetet för sig allena usurperat icke blott begreppet den högsta
sanningen utan all sanning, att man icke får förundra sig, om
religionshistoriens odlare vid den första glada förvåningen öfver
sina upptäckter blefve en smula för fort färdiga med sina
likhetstecken. Lagen för pendelsvängningen är nu en gång sådan.
Därtill kommer måhända ännu en sak, och det är, att det nästan
ser ut, som om det vore med religionen som med musiken, att
endast den, för hvilken musiken, respektive religionen, är ett
personligt intresse eller rättare lifsbehof, skulle äga förmågan
att verkligt tränga in i densamma. Men naturligtvis, man
behöfver icke ha »öra» för att kunna svarfva benen eller
fabricera tangenterna till en flygel. Men om handtverkaren endast
på grund af sin befattning med åstadkommandet af utanverket
till ett låt vara aldrig så fint instrument vill vara auktoritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
