Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 FÖESTÅ MOSEBOK 35: 2 — 6
barade sig för dig, när du flydde för din broder Esau.» 2Då
sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom:
»Skaffen bort de främmande gudar, som I hafven bland eder,
och renen eder och byten om kläder, 3 och låtom oss så stå
upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den
Gud, som bönhörde mig i min nöds tid, och som var med mig
på den väg jag vandrade.» 4Då gåfvo de åt Jakob alla de
främmande gudar, som de hade hos sig, därtill ock sina
ör-ringar; och Jakob gräfde ned detta under <trädet> vid Sikem.
5 Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom öfver
de kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs
P söner. 6 Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land
icke tillhöra, därför att Betel enligt denna källa ännu icke existerar
(jfr v. 15). I v. 6 torde emellertid ett fragment finnas inströdt från
P. V. 1. Betel ligger c:a 300 m. högre än Sikem, därför heter det eg.
»drag upp till Betel». Texten tager här ingen hänsyn därtill, att J.
redan upprest stoden på platsen och där aflagt löfte om tionde, jfr
28: 18, 22; 31: 13. Gad erinrar endast helt allmänt om den
uppenbarelse J. redan erhållit i Betel och befaller honom att draga dit och
där bygga ett altare, i sak detsamma som: inlösa sitt löfte 28:20—22.
V. 2—4. Då Jakob skall beträda Betel, där den ende sanne Guden
bor, får han ej ha med sig några främmande gudar, ty dessa ha icke
och få icke ha någon plats vid sidan af honom. Dessa främmande
gudar ha förmodligen Jakobs folk, särskildt hans hustrur, enligt
berättelsen släpat med sig (jfr 31:19, 30 ff., Jos. 24:2, 14, 20, 23).
Aflägsnade blefvo vidare alla örringar, som förmodligen ansågos vara ett
slags amuletter, stående i nära samband med afgudatjänsten (jfr Hos.
2:13, Dorn. 8: 24 ff., 2 Mos. 11: 2). Därefter skall J:s folk rena sig, två
sig med vatten och byta om kläder. Alltså föreligger redan nu
fordran på kultisk renhet, jfr 2 Mos. 19:10, 14 f. Under »trädet» (eken
eller terebinten, ty ’élä kan betyda bådadera) vid Sikem, möjligen
samma träd som åsyftas i 12: 6, blefvo så alla afgudabilderna och
ör-ringarna begrafna. Möjligen vill berättelsen därmed förklara, hvarför
detta träd sedermera kom att betraktas som orent. V. 5 synes taga
upp tråden från E:s framställning i kap. 34. »En förskräckelse från
Elohim» en panik, som ej kunde förklaras af vanliga orsaker,
hindrade folket i närheten att öfverfalla Jakobs söner. Profeterna skildra
ofta en dylik förskräckelse, Am. 2:14 ff., Jes. 19:13 ff. V. 6 a
synes tillhöra P; enligt JE heter nämligen stället redan Betel, jfr v.
1,3; 28:19, enligt P får stället först nu detta namn (v. 15). P har
alltså troligen berättat: »Jakob kom till Lus i Kanaans land», orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
