Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NUVARANDE KYBKLIGA FÖEHÅLLANDENA I DANMAEK 385
Den oroliga tid, som i Danmark följde på 1864 års krig, gaf
anledning till en af de märkligaste lagar, som väl något
kyrkosamfund äger: Valgmenighedsloven. Den närmaste anledningen till
införandet af nämnda lag är förut på ett förträffligt sätt Skildradt i
denna tidskrift — se årg. 1903 sid. 121 och f. — Jag erinrar
om ett par hufvudpunkter däraf. — Då prästen i Eyslinge på Fyen,
Vilhelm Birkedal, predikade i sin kyrka den 4 sept. 1864,
inflätade han i allmänna kyrkobönen orden: »Gud gifve kongen (Kristian
IX) ett danskt Hjærte, hvis det er muligt.» En kapten bland
åhörarne sörjde för, att uttalandet kom till allmänhetens kännedom.
Biskop Engelstoft affordrar Birkedal förklaring. Denne svarar bland
annat: »Da jeg nævnte H. M. Kongen, stod Billedet av den
Velsignelse det er, at en dansk Månd sidder paa Danmarks Trone, saa
levende for mig, at jag af et fuldt og ærligt Hjærte kom til at
sige: Gud gifve kongen et danskt Hjærte! men i det samme slog
det mig, at denne Bøn var ubillig mod Hans Majestæt og umulig
selv for Gud at opfylde (undtagen ved et Mirakel); ti Hans
Majestæt er tyskfødt, har haft en tysk Fader og en tysk Moder, og
hans modersmaal har været tysk.»1
Antagligen hade det väl fått vid den afgifna förklaringen bero,
om Birkedal själf hade förhållit sig lugn. Men sådan var ej hans
natur. Jämt ett år därefter riktar han ett ytterst häftigt angrepp
på ministären Bluhme, som han kallar för »et af de udanskaste,
aandsfattigste og med hensyn til Fædrelandets Ret og Frelse
vantroeste, derfor usaligste af alle de Ministerier, der har været siden
1848.» Och mot slutet af sitt anförande uttalar han, att
ministären borde ha gifvit konungen ett af följande råd: antingen att
förklara: »Jeg ved godt, at jeg blev valgt af det danske Folk til Konge
i det gamle Danmark, ikke fordi Folket elskede min Person; ti jeg
var næsten ukendt for det, men fordi Folket mente ved dette valg at
sikre sammenholdet af det danske Monarki; nu er det bristet; jeg
føler mig ikke den Opgave voksen, som Folket overdrog mig; jeg
kunde maaske blive en god Fredens Konge, men icke en befrielsens,
en kampens Konge, dertil savner jeg Ævner, og derfor nedlägger
jeg min Krone, f. eks. til bedste for Kong Carl XY af Sverrig-
1 Se Birkedal: »Kongen har dømt, Folket skal dømme», s. 28 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
