Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA HIEßONYMUSBIOGKAFIEN I FULLBORDADT SKICK 407
stridsskrifter; fastän han icke helt kan afhålla sig från personliga
angrepp. Ståndpunkten är dock icke just den augustinska; så
bestämdt han än vänder sig mot den nya åskådningen, kommer han
dock icke längre än till ett häfdande af den vulgärkatolska
uppfattningen, den sedermera så kallade semipelagianska. Trots sin
skarpa brytning med världslifvet, hade icke heller Hieronymus gjort
de djupa erfarenheter, som utgjorde underlaget för Augustini teori
om nåden. Liksom i kristologien och eskatologien, förklarar
Grützmacher med rätta, så är Hieronymus äfven i läran om nåden den
genuine representanten för sin tids vulgärkatolicism. Härmed är
också i korthet uttryckt hans dogmhistoriska betydelse.
Det senare skedet af Hieronymi lif är utmärkt af samma
exe-getiska intresse som det första. Exegesen förblifver hans stora
vetenskapliga kärlek in i det sista. Kommentarer till Sakarja,
Malaki, Hosea, Joel, Arnos, till Daniel, Jesaja, Hesekiel och
Jere-mia, samt till Apokalypsen, jämte en del korrespondens i
exege-tiska ämnen, hvaraf särskildt må framhållas det intressanta brefvet
till de båda gotiska prästerna Sunja och Frithila angående hans
öfversättning af psaltaren, falla inom denna tidrymd. Med en högst
respektabel utförlighet redogör Grützmacher äfven för innehållet i
dessa utläggningsarbeten. De viktigaste resultat, till hvilka man
under denna ledning kommer, torde vara följande. 1) Äfven efter
brytningen med origenismen har Hieronymus i sin bibelutläggning
företrädesvis tagit hänsyn till Origenes, fastän han nu visar sig
mera kritisk och denna hans kritiska hållning är i ständigt stigande.
2) Parallelt med denna utveckling går en annan, att han alltmera
öfvergifver den allegoriserande metoden, så att i hans sista
kommentar, den till Jeremia, hvilken döden hindrade honom från att
fullborda, nästan ingen allegorisering förekommer. 3) Han
försummar icke att lära af den judiska utläggningstradition han lärt känna,
fastän han äfven gent emot denna visar sig kritisk, ju längre, dess
mer. 4) I sin Jesajakommentar har han äfven till en rad af ställen
meddelat den exeges, som framkommit hos de judekristna af
naza-reernas riktning; det framgår häraf, att de judekristna vände sig
skarpt mot de judiska rabbinernas utläggning. 5) Kiliasmen är
fortfarande föremål för hans kritik, men skärpan i hans
uppträdande mot denna riktning mildras, som det synes, i sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
