Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 Joel 3: i—4
betydelse än förut, den blifver nu en dag, då Israel fiender gå under,
medan Israel själft undgår domen.
3, (Hebr. 4). * Ty se, i de dagarna och på den tiden, då
jag återupprättar Juda och Jerusalem, 2 då skall jag samla
tillhopa al a hednafolk och föra dem ned till Josafats dal; och
där skall jag hålla dorn öfver dem för mitt folks och min
arfvedels, Israels, skull, därför att de hafva förskingrat dem bland
hedningarna och utskiftat mitt land. 3 Ja, de hafva kastat lott
om mitt folk; gossarna hafva de gifvit såsom skökolön, och
flickorna hafva de sålt för vin, som de druckit upp.
4 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filistéens alla
kretsar, hvad (förehafven) också I mot mig? Hafven I något att
Y. 1—3: När Jahve återupprättar Juda och Jerusalem, skall
han gå tillrätta med alla hednafolk i Josafats dal. V, 1. »Ty se»
inleder den närmare förklaringen till den i 2: 32 (3: 5 hebr.) antydda
befrielsen af de^ bland hedningarna förskingrade israeliterna;
»återupprättar», åstadkommer en vändning i mitt folks läge, hebr. schuh
schebüt. V. 2. »Josafats dal» (eg. dalslätt, hebr. cemek), dalen där
Jahve dömer, får icke uppfattas som en geografiskt noga bestämd
dal, utan endast som en symbolisk beteckning för domens lokalitet
(jfr v. 12). Troligen har dock profeten tänkt sig denna lokalitet i
närheten af Jerusalem, jfr Hes. 38 f., där man har att söka
utgångspunkten för hela föreställningen, äfvensom Sak. 12. Namnet är väl valdt
efter berättelsen 2 Kron. 20; »min arfvedel» är i sak detsamma som
mitt folk, jfr 2:17, det folk som Jahve utkorat, jfr Ps. 33:12. »Israel»
är ett hedersnamn, som öfverförts på Juda, sedan Efraim, Israels rike,
gått under; »de hafva förskingrat dem bland hedningarna och
utskiftat mitt land» (bland nya inbyggare), förutsätter tydligen en
katastrof af långt större dimensioner än filistéernas och arabernas infall
i Juda under Joram (2 Kron. 21: 16), jfr inledningen. V. 3 målar
fiendernas förkastliga framfart; »kastat lott», så gjorde man vid fördelningen
af bytet, jfr Ob. 11, Nah. 3:10; »gossarna (eg. en gosse) hafva de gifvit
som skökolön» (eg. för en sköka), som betalning till en sköka; de
tillfångatagna gossarna och flickorna ha med ett ord begagnats som
betalningsmedel för de lägsta njutningar. V. 4—8 vänder sig
profeten till staterna i närheten: Fenicien och Filistéen, ej till Assur och
Babylonien, med bestraffningar för hvad de gjort hans folk. T. 4.
»Och du, Tyrus, oph du, Sidon . . . hvad (förehafven) också I mot
mig?» Grundt:s vegam: »och äfven» hör troligen till hela satsen, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
