Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LlTTEBATUTtANMÅLAN 449
folk var et frit udvælgelsesforhold og sedeligt betinget», så
vill det synas, som om meningen vore den, att en Samuel och
Elija väl skulle ha velat reagera mot främmande kult, men att
de icke häfdade att Jahves förhållande till sitt folk var ett fritt
och etiskt betingadt förhållande. I en sådan tanke torde förf.
emellertid stå fullständigt utan stöd. Men kanske orden
ha sin förklaring i den förut påpekade konfusa tankegången.
På sidan 127 uttalar sig förf. beträffande syndens uppkomst på
följande öfverraskande sätt: »Synden fremstilles ellers som
begrundet i menneskets svaghed. Mennesket er T£’2–––––-
det er svagt og forgjængeligt overfor Gud, der er nn (Jes.
31, 3. Job 10, 4) Gen. 6, 3 J, Job 14, 2. Ps. 56, 5. 78, 39. 90.
103, 15. 16 o. fl.) Her er ikke tale om, att synden skrever
sig fra det legemlige. —— Men mennesket er i det hele svagt og
jordisk. —–––-Derfor har mennesket en vis haug til det
onde (1 Sam. 9, 10. Devt. 10, 16. 30, 6. Ps. 11, 5. 15, 2 ff.
73, 7. 139, 23. Ordspr. 4, 23. Lev. 26, 41).» Att människan
är »i det hele svag och jordisk», är förvisso G. T:s åskådning.
Men att han på grund af sin svaghet och jordiskhet skulle ha
en »vis hang» till det onda, är icke i öfverenstämmelse med
G. T:s innehåll och skulle i själfva verket försvaga dess begrepp
af synden. Det underbara med Israels religion är ju, att den,
ehuru den i andra stycken står så högt, i fråga om psykologie,
i den teoretiska uppfattningen af människans väsen, icke står
högt, så att konsekvenserna t. ex. af den jahvistiska
skapelseberättelsen i Gen. 2 måste leda till forkastelse af människan
som ett individuellt odödligt väsen, såsom de äfven klart
uttalas t. ex. i Job. 34: 14. Den tro på en individuell odödlighet,
som möter i vissa psalmer, har därför uppstått på ren religiös
väg och faktiskt sprängt den gängse psykologien. Men trots
denna brist i den psykologiska uppfattningen har G. T. aldrig
i människans svaghet eller jordiska beskaffenhet sökt någon som
helst ursäkt för eller förklaring till hennes syndiga böjelse.
Ått hon skulle hafva en viss böjelse till det ondt är,
såsom förf. säger, därför att hon är ett svagt jordiskt väsen,
är icke heller uttaladt eller ens tillnärmelsevis antydt på något
enda af de af honom anförda ställena. Ordspr. 4: 23 t. ex.
lyder: »Framför allt, som skall bevaras, må du bevara ditt
lijärta, ty därifrån utgår lifvet». Men huru skall detta kunna
tjäna förf. till något stöd för påståendet, att människan »har
en vis hang til det onde», därför att hon är i det hela svag
och jordisk?
Det nu anförda torde vara nog för att motivera påståendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
