Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 47: 2 1—2 5 313
dem. Så blef jorden Faraos egendom. 21Och folket <gjorde
han till slafvar åt honom> från den ena ändan af Egyptens
område till den andra. 22 Allenast prästernas jord köpte han
icke, ty prästerna hade sitt bestämda underhåll af Farao, och
de lefde af det bestämda underhål], som Farao gaf dem;
därför behöfde de icke sälja sin jord. 23Och Josef sade till
folket: »Se, jag har nu köpt eder och eder jord åt Farao. Där
hafven I utsäde; besån nu jorden. 2å Och när grödan
inkommer, skolen I gifva en femtedel åt Farao: men fyra femtedelar
skolen I själfva hafva till utsäde på åkern och till föda för
eder och dem som I hafven i edra hus [och till föda för edra
barn].» 25De svarade: »Du har behållit oss vid lif; låt oss
finna nåd för min herres ögon, så vilja vi vara Faraos trälar.»
lyder MT: »Och folket flyttade han till städerna», hvarmed väl då
menas de städer, dit han låtit sammanföra säd enl. 41:35, 48. Men
troligen föreligger här en förväxling af d och r i grundt., ty enl. Sam G har
texten lydt heebid ’’atö laabädmi: (folket) »gjorde han till slafvar
(trälar) åt honom» (Farao), såsom det själft anhållit, v. 19. Ty om folket
flyttats till städerna, har det ju ej kunnat bruka jorden såsom det
följande dock förutsätter. V. 22. Prästerna blefvo orubbade i sin gamla
rätt, därför att de hade sina fasta inkomster från Farao och sålunda
voro oberoende af hungersnöden; de behöfde alltså icke göra sig af
med sina jordegendomar. Dessa uppgifter synas enligt kännarna af
Egyptens historia stå i öfverensstämmelse med de faktiska
förhållandena i detta land. Templen hade sina stora jordsträckor och
konungarna, t. ex. Kamses III, läto dessutom prästerna få betydliga
kvantiteter säd. V. 23—26: Egyptens folk blef sålunda Faraos slafvar och
betalade af jordens afkastning V5 till Farao, medan de själfva fingo
behålla 4/5 tör egen räkning. V. 24. De inom parentes satta orden
saknas i G och äro troligen en senare tillsatts. Josefs pålagor äro
jämförelsevis milda. Under syriska tiden betalade judarna V» af sin
säd och V» af sin frukt till syrerna (1 Mack. 10:39). Men i jämförelse
med förhållandena i det gamla Israel, där det fanns ett fritt
bondestånd, har denna böndernas ställning i Egypten tett sig som något
ovanligt. V. 26. Josefs förordning blef till en stadga i Egypten, som
bestod ännu på källans tid. I det gamla riket skall, enl. fackmännens
uppgifter, adeln och styresmännen för provinserna ha ägt vidsträckta
jordagods. Men i det nya riket har en förändring ägt rum därhän, att
de gamla adelsfamiljerna förlorat sin jord, som nu kommit i kronans
och de stora templens ägo. De gamla adelsmännen hade samtidigt
Bibelforskaren 1911. Haft 4. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
