Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 FÖRSTA MOSEBOK 48: 8 —13
E 8Då nu Israel fick se Josefs söner, sade han: »Hvilka äro
dessa?» 9 Josef svarade sin fader: »Det är mina söner, som
Gud har gifvit mig här.» Då sade han: »För dem hit till
Jmig, på det att jag må välsigna dem.» | 10Och Israels ögon
E voro skumma af ålder, så att han icke kunde se. | Så förde
han dem då fram till honom, och han kysste dem och tog dem
i famn. 11Och Israel sade till Josef: »Jag hade icke tänkt, att
jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud låtit mig se till
och med afkomlingar af dig.» 12Och Josef förde dem bort
J ifrån hans knän och föll ned till jorden på sitt ansikte. |
13Se-dan tog Josef dem båda vid handen; Efraim i sin högra hand,
till vänster <om> Israel, och Manasse i sin vänstra hand, till
skan att blifva begrafven i den graf, han tillredt åt sin älskade
Rakel. Detta har då red. uteslutit, därför att det ej stämde hvarken
med J:s (jfr till 47:30) eller med P:s berättelse. Notisen blir sålunda
en, om ock ofullständig, parallell till 47: 29—31: patriarken talar med
Josef om sin graf, se vidare här till v. 22. V. 8—20. Jakob
välsignar Josefs två söner. Här föreligger forts, af den genom P och E (?)
afbrutna, berättelsen v. 1, 2. Och här som där har red. gjort bruk
af både J och E. V. 8—12 Josef för sina söner (jfr v. 1) fram till
sin fader, som icke känner dem, då de blifvit födda i Egypten,
hvarför Josef måste presentera dem. V. 8—9 torde vara E:s referat, ty
enligt v. 10, som troligen är från J, kan Jakob icke se. Red. har då
förmodligen ändrat ett ursprungligt »Jakob» eller »han» i v. 8 till
»Israel», jfr på samma sätt i 46:2. V. 10 a, som spränger
sammanhanget mellan v. 9 och v. 10 b, är sannolikt från J, enligt hvilken
Jakob alltså nu är blind, såsom Isak, hans fader, var, när han ville
ge sin förstfödde välsignelsen (27:1). Möjligt är ock, att de två sista
satserna »han kysste dem och tog dem i famn» härröra från J, ty
enligt E (v. 12) ser det ut som Jakob satt dem på sina knän. V. 11
»Israel» torde här som v. 7 vara redts ersättning för ett ursprungligt
»Jakob» eller »han»; för E talar Elohim. V. 12 torde ock återge E:s
berättelse, jfr till v. 10 b. V. 13—14 fortsätta v. 10 a. Jakob lägger
mot Josefs afsikt sin högra hand på Efraim och sin vänstra på
Manasses hufvud. Också här skall den yngre bli den större, såsom ifråga
om Jakob och Esau. I v. 13 (slutet) bör ett ’ötäm (dem) insättas efter
GSV. Patriarkens oväntade beteende var så mycket märkligare, som
han var blind (v. 10 a); Gud har m. a. o. ledt hans handlingssätt.
Handpåläggningen tjänar här till att förmedla välsignelsens
öfverförande på barnen, den högra handen en större, den vänstra en
mindre välsignelse (v. 17 ff.). Sedan förekommer den ock vid insät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
