Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 49: 17 — 2 0 339
17 Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen,
en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges
ned.
18Jahve, jag bidar efter din frälsning!
19 Gad skall trängas af skaror, men själf skall han tränga <dem>
på hälarna.
20<Asers mat är fetma>, konungsliga läckerheter har han att
gifva.
rätt (jädin, ordlek med Dan jfr 30: 6) åt sitt folk. Med »sitt folk»
åsyftas antingen hela Israel, åt hvilken Dan skaffar rätt genom att
tappert försvara sin ställning eller ock Dans eget folk. »Också han en
af Israels stammar», eg. såsom en (lika så godt som någon annan) af
Israels stammar. Man observere, att vi här åter ha ett nytt bevis
för, att sången förutsätter Israel såsom ett folk uppdeladt i stammar.
Dans stam hade sitt hemvist norr om filistéerna, väster om Juda och
Benjamins och söder om Efraims stam (jfr Jos. 19:40 ff.) och hade
där en lång tid att utkämpa hårda strider mot amoréer (Dorn. 1:34).
Till sist måste en del (600 man) af stammen lämna dess ursprungliga
område och söka sig ett nytt i trakten söder om Hermon (Dorn.
18:27 ff. Jos. 19:47), där de öfverföllo och intogo staden Lais, som
de sedan gåfvo namnet Dan. Denna händelse är ett åskådlig
exempel på den här gifna karaktäristiken af Dans stridssätt:
underlägsenheten i antal tvingar den att kämpa med list och att som en giftig
orm angripa bakifrån. Anmärkningsvärdt är, att sången icke tadlar
utan anbefaller detta stridssätt. V. 18 har vanligen uppfattats som
en bönesuck af patriarken eller af Israels folk om hjälp för Dan
eller för Israel mot det hårda förtrycket under filistéerna, som gjorde
sig gällande på sångens tid och hvarpå omnämnandet af Dan kom
förf. att tänka. Men det är också lika väl tänkbart, att ett sådant
utrop, som står helt och hållet isoleradt i förhållande till sin
omgifning, är en senare läsares anmärkning. — V. 19: Gad, eg. »Gad,
skaror skola tränga (1. tränga) honom» (hebr. gedud jegudennu, ordlek med
gad). Jfr en annan förklaring af namnet i 30:11. Från v. 20 bör
Cm) förenas med räkeb, så att detta läses ’akébäm: »men han själf
skall tränga dem på deras häl». Gads stam hade sitt hemvist öster
om Jordan, söder om Ruben och norr om Manasse (Jos. 13: 24 ff.),
där den måste kämpa för sin tillvaro med ammoniter, moabiter och
amoréer. I 5 Mos. 33: 20 prisas Gad därför, att han kämpar lik »en
lejoninna, som söndersliter både arm och hjässa». — T. 20: Aser.
MT efter accenterna: »om Aser (sade han): fetma är hans bröd»
(föda) eller med bortseende från accenterna: »från Aser (kommer)
fetma (som tillika är) hans föda». Men me framför *äschér hör till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
