Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 ERIK STAVE
Och hvad ha dessa personer då att säga? De säga rent utr
att världsmakterna, Assyrien och Babylonien, ha fått Guds
uppdrag att förstöra Israel och Juda och att taga ifrån dem
det land, som Herren lofvat Abraham till en evärdlig
besittning åt hans efterkommande, och föra folket bort i fångenskap.
Och hvarför? Jo, så säger Amos å Guds vägnar: »Eder
allena bland alla släkter på jorden har jag särskildt låtit mig
vårda om, därför skall jag ock hemsöka på eder alla edra
synder» (Am. 3: 2). Ett sådant ord gör slut på all fåfänglig
förtröstan på en storartad forntid och en anförtrodd hög
uppgift. Det var icke heller brist på fromhet, på religion bland
folket. Men så låter Amos Gud säga: »Söken mig, så fån I
lefva. Men söken icke Betel, kommen icke till Gilgal och
dragen icke till Beer-Seba» (5: 4 f.). Detta tal betydde
ungefär detsamma, som om man inom kristenheten skulle säga:
Söken Gud, så fån I lefva. Men gån icke i kyrkan eller i
bön-huset. Ty alla dessa orter: Betel, Gilgal, Beer-Seba etc. voro
heliga orter, som för Israel fått sin invigning redan genom
patriarkerna. Att få frambära offer och fira fester, där
Abraham, Isak och Jakob stått ansikte mot ansikte med Israels Gud,
det var en förmån lika stor, som det i medeltiden var att få
vallfärda t. ex. till Rom. Men i Guds ögon äro alla dessa
gudstjänster enligt Amos en styggelse, därför att de som sagdt
endast tjäna att insöfva samvetena, därför att man med ett ord
har en religion, som lämnar lifvet oberördt. Straffet för allt
detta skall enligt Amos ej blott blifva nationell undergång utan
också en andlig hunger, som ej finner någon mättnad. Det
skall komma en tid, säger han, då man skall drifva omkring
från öster till väster, från norr till söder i detta land, där Gud
fordom gått fram med välsignelse i sina spår, »för att söka
efter Herrens ord, men man skall icke finna det» (8: 11). Ett
sådant tal gör med förkrossande slag slut på all fåfänglig
berömmelse öfver ett rikt församlingslif i gångna tider, öfver
stora andliga väckelser, dyrbara kyrkor eller granna bönehus.
Ty hvad hjälper allt detta, om den nya andliga hungern där
icke längre finner någon tillfredsställese?
Jag har med afsikt valt dessa exempel från profeternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
