Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONENS SAMLANDE MAKT I ISRAEL 359
predikan och sökt visa deras betydelse ännu för vår tid, för
att vi så måtte förstå, hur djupt den söndring går, som Israels
Gud genom dessa sina tjänare nu utför mellan sig och sitt
folk. Det är därför icke heller så mycket att förvåna sig
öf-ver, att profeterna aldrig blefvo förstådda af folket, förr än
historiens Gud gaf bekräftelse på deras predikan. För folket
tedde sig profeternas tal som uttryck af bristande
solidaritetskänsla, bristande sinne för hvad mången kanske ännu skulle
vilja kalla kyrklig samling, ja, som förräderi eller anarki.
Och likväl — i profeternas tal ligger början och fröet till en
samling på ett högre plan och för ett högre mål, än som förut
kommit till klart medvetande i Israel. Huru har detta varit
möjligt? Jo, hufvudsakligen af två skäl. För det första fingo
Israel och Juda redan från början genom profeterna klart veta,
att de kommande stora nationalolyckorna icke berodde därpå,
att Åssurs eller Babels gudar voro större än Israels, och att
man nu därför icke borde vända sig till dem, utan att det var
Israels Gud som nu begagnade sig af sin makt öfver hela
världen för att med den tidens största världsriken tukta sitt otrogna
folk. Det syntes så hårdt och så grymt, när profeterna förde
ett sådant tal. Men de gjorde därmed folket den största tjänst
de kunda göra, lika stor som den tjänst en lärare eller präst
gör, när han varnar en medmäniska för syndens väg och pekar
på syndens lön. Ty den som fått höra ett sådant varningsord,
han vet, när straffet kommer, hvarför han får lida och hvart
han skall vända sig, om han vill blifva frälst. Utan en sådan
varning slutar han kanske i bitter förtvifian eller mörker. Och
så skulle säkert Israel nu också i sin helhet ha slutat, om det
ej fått höra profeternas strafförkunnelser. Men Israel fick
genom sina profeter och uppfyllelsen af deras förutsägelser icke
blott klart och tydligt veta, att det var deras Gud och icke
hedningarnas, som hade historiens trådar i sin hand; de fingo
äfven ett ännu djupare intryck än vid Sinai af sin Guds heliga
och rättfärdiga väsen. Redan genom Moses hade de fått lära
sig, att förhållandet mellan Herren och dem ej var likt
förhållandet mellan de andra gudarna och deras folk, utan beroende
af deras religiösa och sedliga förhållande. Men ingen, vare sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
