Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONENS SAMLANDE MAKT I ISRAEL 367
på hvad en falsk samling är. Den nye fienden var hellenismen,
en kulturmakt af dittills okändt slag och med universella
tendenser, såsom judendomen också hade. Det ena försöket att
värna sig var riktadt mot Antiochus Epifanes’ brutala
våldförande på Israels religion, för att få rum för den hellenistiska
kulturen, och försöket utfördes till en början med verklig bravour
i både fysiskt och andligt hänseende. Men ädelheten och
uppriktigheten räcka ej länge, det är slut med dem i samma stund,
som religionsfriheten, ungefär 4 år efter den mackabeiska
resningens början, återvunnits eller år 162. Och de fromme, som
nu uppnått hvad de önskade, skilde sig därefter från
patrioterna. Dessa, som fått smaka maktens sötma, fortsatte så
striden för sina egna personliga eller för rent världsliga
intressen, och rörelsen fick sålunda så godt som uteslutande en
politisk karaktär. Efter växlande lycka vunno mackabéerna
stora framgångar, de blefvo öfverstepräster, oaktadt de icke
hade någon i lagen grundad rätt därtill, ja, till sist också
konungar. Men i och med dessa framgångar förändrades deras
ställning till partierna på ett betydelsefullt sätt. De hade börjat
som de frommas bundsförvanter; men de närmade sig sedan
i lif och politik sadducéerna. Därmed fingo de de fromma till
sina motståndare, så att när Pompejus år 63 i anledning af
inbördes stridigheter bland judarna tog dessa under de
romerska örnarnas beskydd, framkallade detta ett formligt jubelrop
bland den fariseiska riktning öfver mackabéernas fall, hvarom
de s. k. Salomos psalmer aflägga ett karaktäristiskt vittnesbörd.
Så kan äfven den med varmaste hänförelse inledda religiösa
och nationella samling sluta, när man tappar bort det, som
ensamt duger att verkligen samla människor.
Det andra försöket att samla Israel fördes med andliga
vapen, ty det riktade sig mot den nye fiendens inre makt.
Historien därom ligger icke i så klar dager som beträffande
det första, så att vi här måste trefva oss fram. Judendomen
fattades — så synes förloppet ha varit — vid sitt möte med
den hellenistiska kulturen af samma rädsla, som i vår tid
be-mäktigar sig vissa fromma kretsar, när de komma i beröring med
den nyare vetenskapen. I stället för att lägga den nya andemak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
