Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALOMOS ODEN, EN NYUPPTÄCKT GAMMALKIUSTEN PSALMBOK 377
like, att jag skulle ikläda mig honom. Och jag bäfvade icke,
då jag såg honom, ty han är min förbarmare. Såsom mitt
väsen blef han, på det jag skulle lära känna honom, och
såsom min gestalt, på det jag ej skulle vända mig ifrån honom»
(7:4 ff.). Kärleken har valören af affekt; den är en lidelse.
Den fromme drages till Gud, som han älskar, med en kraft,
som liknar »vredens anlopp mot orättfärdigheten» (7).
Kärleken genomsyrar hela den frommes lif och renar hans väsen
(6). Kärleken är näring för den frommes själ (16). Den fromme
ikläder sig Gud som en klädnad (3, 7). Han bär honom
såsom en krans på sitt hufvud (1, 10, 17). Han är Guds
egendom (8, 11, 25, 26). Han är i Gud, han förblifver i honom
(8). De fromma äro Guds lemmar (3). Den fromme mystikern
säger sig till sist vara blandad med Gud och häfta vid honom (3).
Den mystiske diktaren tröttnar icke att framhålla, att den
mystiska kärleksgemenskapen icke är en hvilande besittning i
kvietistisk passivitet; den är i hans inre en energi, en verksam
kraft, som omskapar honom och medför verkningar utåt. »Han
(Gud) liknar icke en vissnad krans, som icke grönskar, utan
du är le fv ande på mitt hufvud, och du har grönskat på mitt
hufvud» (1). Någon gång, ehuru icke ofta, möta vi direkta
antydningar om att gudsgemenskapen bär frukt i sedligt lif
(20). Det är emellertid en annan verkan af densamma, som
träder i förgrunden, och det på ett sådant sätt, att vi kunna
säga, att däri ligger det yttersta målet för gudsgemenskapen,
för frälsningen, för sanningsuppenbarelsen, för Guds
kärleks-afsikt med mänskligheten; jag menar det eviga lif vet, eller,
såsom våra oden bruka uttrycka det: det odödliga lif vet.
Hvad mena nu Salomos oden med lif, odödligt lif?
Diktaren sjunger i ode 5: »För intet har jag mottagit din nåd;
jag lefver genom den — — —; såsom en krans är han på
mitt hufvud, jag skall icke bäfva, och när allt skakas, skall
jag stå fast, och när det synliga går under, skall jag icke dö.
Ty Herren är med mig och jag med honom.» Att äga det
eviga lifvet är alltså enligt vår diktare att vara odödlig. I
ode 6 få vi ytterligare bekräftelse på denna iakttagelse. Den
gudomliga sanningsuppenbarelsen skildras såsom en öfversväm-
Bibelforskaren 1911. Haft. 5. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
