Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 JOH. LINDBLOM
förklara den talande personen såsom identisk med en af
gnosticismens allra märkligaste figurer, nämligen den mystiske
världsfrälsaren, hvilken i urtiden bragte världen den sanna
gudskunskapen. Med detta antagande synas mig de svårigheter, som
vidlåda det talande subjektet, bäst lösas. Än är det alltså den
fromme mystikern, som skildrar sin frälsning, än är det
världsfrälsaren själf, hvilken, utom det att han frälste världen, också
själf enligt vanlig gnostisk tankegång måste upplefva en
personlig frälsning. Därför kallas han ock på ett ställe »den
frälste» (8:25).
Den här berörde gnostiske världsfrälsarens gestalt har af
Bousset ingående undersökts i hans förut anförda arbete
»Haupt-probleme der Gnosis». Han har återfunnit den i ett antal
gnos-tiska system; på ett typiskt sätt i mandeismen med dess
Hibil-Ziwa samt i manikeismen. Denna gnostiska frälsaregestalt är
till sitt ursprung fullkomligt själfständig i förhållande till den
kristna frälsareläran. Nyligen har jag fått en ny bekräftelse
på det berättigade uti att tillmäta den gnostiske
världsfrälsaren den största betydelse genom en afhandling af Felix Haase,
Zur Bardesanischen Gnosis (1910). Haase behandlar här,
delvis i anslutning till Bousset och Peeuschen, den bekanta sången
om pärlan i Tomasakterna. Han häfdar, att hjälten i den
mångomskrifna hymnen är den mystiske världsfrälsaren, som
här stiger ned till jorden för att ur materiens våld befria den
från ljusets värld nedfallna gnistan. Äfven Gunkel begagnar
sig för öfrigt af denna gnostiska figur för förklaringen af
jaget i våra oden (ZNTW 1910, h. 4).
Det synes — oafsedt tolkningen af det talande subjektet
—, som om den uppfattningen, att odena äro gnostiska, allt
säkrare hölle på att arbeta sig igenom. Däremot stå i striden
om kompositionen ännu starka trupper emot hvarandra. Bland
dem, som mer eller mindre afgjordt ansluta sig till Harnack,
d. v. s. mena, att odena ursprungligen äro förkristna,
sedermera interpolerade, har jag exempelvis antecknat Diettrich,
Spitta, Bultmann, Böhmer, Staerk, Menzies, Loeschke, Charles,
Baentsch, Bacon.
Att nu en sådan brist på öfverensstämmelse kan råda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
