Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGISKA CENTKALPftOBLEM 395
niskan. Trosinnehållets egen art strider mot ett sådant
tillvägagångssätt, vill Ihmels säga. Visserligen kan religionen icke
frångå det medvetandet »eine wirkliche Gottesberiihrung erlebt
zu haben»; men det är tydligt, tillägger Ihmels, dass diese
Er-kenntnis anderer Art ist als die theoretische Erkenntnis (s. 11).
Medvetandet om Gud tillhör det praktiska området. Det
ligger väl en nödvändighet till grund för detsamma, men den
erfar man först då, när man står i valet mellan det
ovillkorligt förpliktande och det otillfredsställande i den situation, i
hvilken man eljest befinner sig.
Albrecht Ritschl ville göra gällande, att trosutsagorna,
följaktligen hela dogmatiken, hvilar på ett direkt värdeomdöme.
Hans lärjunge Julius Kaftan har justerat denna tanke och
gif-vit den formuleringen, att troskunskapen visserligen »in
Seins-urteilen verlaufe, ihm aber eine in Werturteilen verlaufende
in-nere Erfahrung zugrunde liege» (Kaftan, Dogmatik, 5. und 6.
Aufl. S. 37). Ihmels kan under en lätt förståelig korrigering
af uttrycket ansluta sig till hufvudtanken häri. Hans formel
lyder, att trosutsagorna »in Vertrauensurteilen verlaufen» (S. 13).
Trosinnehållet, vill han säga, innebär visserligen en erfarenhet
om berördhet af Gud, men denna erfarenhet kommer aldrig
till stånd utan en sådan värdesättning af gudsförhållandet, att
när uppenbarelsen kommer, själen af etisk nödvändighet
tvingas till en resolut hängifvenhet och ett fullständigt förtroende.
Troskunskapen uppbäres alltså enligt Ihmels af en värdering
och ett viljebeslut. Viljan måste nämligen på ett grundläggande
sätt bejaka Guds rätt öfver människans innersta och hans
handlingssätts sammanhang med hennes väsens högsta motiv och
tendenser, innan någon sådan erfarenhet kommer till stånd, som
bildar stoffet till troskunskapen.
Teologien hvilar därför, enligt Ihmels, på en tro, som
aldrig kan bli objektivt vetande utan som alltid får karaktären
af subjektiv kunskap. Ihmels erkänner, att hans resultat i detta
hänseende närmast måste förefalla den, som är van vid de gamla
föreställningarna, såsom något nedslående (Das Resultat wird
zunächst etwas Niederschmetterndes haben). Farhågan att
teologien på den Yägen helt och hållet skulle få karaktären af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
