Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 N. J. GÖRANSSON
detta värf med en tacksam känsla för att det i grunden är
mycket, som enar oss. Vi fatta kristendomens kärna på samma
sätt, och teologiens metod är till sitt allmännaste kännemärke
lika för oss båda.
IV.
På ett ställe i Ihmels här citerade bok heter det om
Abélard, att det hos honom icke felas tankeräckor, hvilka påminna
om Anselm. Äfven hos denne teolog, säger han, skildras Jesu
död som ett offer och vår befrielse från synden göres
beroende däraf. Aber in diesen und ähnlichen Sätzen handelt es
sich im Grunde nur um Weiterführung eines kirchlichen Erbes,
das auch Abälard nicht verleugnen konnte. I det hela sedt,
tillägger Ihmels, kan intet tvifvel råda, det den egentliga
tendensen i Abelards teologi visade i en annan riktning.
Dessa hans ord om den ryktbare medeltidsteologen dristar
jag nu vanda mot Ihmels själf. Jag vill påstå, att
grundtendensen i Ihmels teologi är bättre och framför allt friare än
utförandet. Och tydligen har detta sakförhållande sin grund
däri, att det i Ihmels dogmatiska »utförande» »sich im Grunde
nur um Weiterführung eines kirchlichen Erbes handelt».
Till en viss grad ligger det i teologiens väsen att söka
kontakt med den kyrkligt dogmatiska traditionen. Ty äfven
när teologen fattar sin uppgift så, att han skall föra sin disciplin
framåt, så måste hans ögonmärke likväl inriktas på att få fram
traditionens religiösa kärna och uppvisa i hvad mån den
förmått ge uttryck åt religionens verkliga väsen och
uppenbarelsens innehåll. Men trots det, nej just till följd däraf måste
teologen i religionens eget namn vara herre öfver traditionen.
Och formellt träder därför hans svaghet grellt i dagen, när
man ser, att han anat och delvis kunnat ge form åt en
princip, som är fri, under det hans arbete för öfrigt är bundet i
traditionens bojor. Man kan då icke undgå att känna en viss
beklämning, en besvikenhet öfver att arbetet trots alla goda
ansatser resulterat i något otillfredsställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
