Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGISKA CENTRALPROBLEM 405
Det är egentligen blott tre dogmatiska begrepp, som Ihmels
här utförligare utreder, nämligen uppenbarelsebegreppet i
sammanhang med begreppen dogm och absolut religion, vidare
begreppet Guds ord samt slutligen Kristi gudom och
försoningen. Under alla dessa begrepp gör sig den större princip
gällande, med hvilken den moderna teologien under stigande
klarhet och allt fastare medvetenhet nu arbetar. Men den
hålles också tillbaka. Egentligen förhåller det sig så, att det?
som ges med den högra och kraftigare handen och hvaråt man
hjärtligen gläder sig, när allt kommer omkring dock blir
tillbakataget till mycket väsentliga delar med den vänstra handen,
som, emedan den är svagare, lättare låter leda sig af
traditionens dragningskraft. Principen gick ut på att ställa
uppenbarelsen, Guds ord, Kristus och försoningen in i deras verkliga
af religionshistorien och psykologien betingade kontinuitet på
erfarenhetens grund och sålunda kasta ett omfattande och
verkligt vetenskapligt förklarande ljus öfver dessa centrala begrepp.
Men utförandet resulterade dock däri, att de gamla
suprana-turala, ohistoriska och opsykologiska isoleringsformlerna skulle
bibehållas, visserligen på ett något sväfvande sätt men i det
hela likväl otvetydigt.
Hur kan en sådan omotsvarighet mellan princip och
utförande vara möjlig hos en så betydande teolog som Ihmels
dock är?
Förklaringen ligger i beskaffenheten af den grund, på
hvilken han ställt sig. Denna är icke falsk eller vacklande,
men den är hvad jag skulle vilja kalla medierande. Dessa
ord »religiös erfarenhet», »etisk och religiös verklighet»
beteckna nog någonting, som ej får rubriceras under begreppet
inbillning eller oklar mystik, men de äga relationer i
väsentligen två riktningar, en relation i riktning mot det närvarande
och en i riktning mot det förflutna. På den frågan hvad det
innebär att vara och att bli en kristen svarar t. ex. professor
Nathan Söderblom, fullt tydligt angifvande de nämnda två
relationerna: 1) att man låter världsförnyelsens kraft gripa in i
själen, så att det sker en skapelse och så, att något originellt
ger sig tillkänna därinne; 2) att man medvetet inträder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
