Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 N. J. GÖKANSSON
från första början här sett garantin för, att man varit på rätt
väg? Och slutligen, blir icke »erfarenhetsbegreppet» verkligen
enkelt, om man gör halt här? Den religiösa verkligheten blir
ju då för dessa människor, som upplefvat förskräckelsen, så
påtaglig. Den härpå byggda teologien så fast och tillförlitlig.
Ja visst, för dessa människor. Men om deras förskräckelse
berott på ett gudsbegrepp, som bör öfvervinnas! Måste man då
icke söka den erfarenhetsgrund, på hvilken man vill bygga, ännu
djupare? Luther betonar terrores conscientiæ såsom villkoret
för att finna vägen till Fadren genom Kristus. Men sedt i
ljuset af hans och hans samtids historiska förbindelser med
medeltidskyrkans frälsningsanvisningar betyder ett sådant
betonande egentligen endast ett framhållande af det etiska allvarets vikt.
Endast en sedligt uppvaknad människa kan finna vägen till
Gud. Detta uppvaknande kan emellertid antaga många olika
psykologiska former och uttryck, om hvilka man ej utan vidare
kan påstå, att det ena är sannare än det andra. Luthers
uttryck för sin erfarenhet var personlig. Visserligen betjänade
han sig af traditionens stående uttryck om samvetsnöden, men
därjämte finna vi hos honom en utomordentlig rikedom af
originella utsagor i ämnet, som visa, att hans erfarenhet visst icke
utan vidare kunde intvingas i äldre skemata.
Nu kan man ju icke hos en teologisk systematiker som
Ihmels vänta att finna Luthers omedelbara genialitet omsatt
för en ny tids behof. Men man kunde ju likväl ha anledning
förmoda, att hans eljest ådagalagda stora förmåga af
psykologisk analys skulle ha följt honom till den mest afgörande
punkten, där positionen skulle grundfastas. Hade han ej, såsom
nyss sades, hållits tillbaka af sitt konservativa intresse, skulle
utan tvifvel också så skett. Men därmed hade också då det
egendomligt medierande »erfarenhetsbegreppet», som gjort
er-langerskolan så stora tjänster, måst öfvergifvas, och ett nytt
hade måst sökas genom kritikens skärseld. —
Det ar icke min mening att i denna uppsats utveckla
teologiska centralbegrepp såsom konkurrerande paralleller till Ihmels
teologi. Afsikten har här endast varit att peka på den punkt,
till hvilken Ihmels såsom konservativ teolog i sista hand drager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
