Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 LITTERATURANMÄLAN
känner, mest påverkad af Hunzinger. Böhmer synes mig här
ha varit den bästa vägledaren.
Boken är nyttig att använda för teologie studerande och
lärare i kyrkohistoria. Men en restriktion måste göras
beträffande nyare tiden, d. v. s. de två här anmälda delarna. Boken
ger fullt tillräcklig och i det hela öfverskådlig och
vetenskapligt solid kunskap i kyrkohistoria, så länge man anser
Tyskland vara kristendomens egentliga hemland. Men om man vill
vidga blicken längre, blir man torftigt betjänad. Några matta
ansatser att gifva England en plats i kyrkohistorien, det är
nästan det enda utanför Tyskland och Rom. Det är kanske
naturligt i en handbok för tyska studenter, men då borde
dess titel ha varit »Kirchengeschichte Deutschlands»; som den
nu är formad, kommer den i Tyskland att direkt skadligt
understödja undervärderingen af allt icke-tyskt. Ej minst gäller detta
för Sveriges vidkommande. Och det borde, särskildt i dessa
den evangelisk-lutherska konferensens dagar, sägas ifrån, så att
det hördes, att om tyskarna vilja betraktas med sympati hos
oss, få de ej så fullständigt ignorera, hvad vår svenska
lutherska kyrka betydt i historien. Appels bok är ett bevis på,
att föredrag, sådana som domprosten Lundström höll vid
senaste konferensen i Uppsala, behöfde många gånger hållas
och upprepas, och att en kortare svensk kyrkohistoria af en
svensk på tyskt språk skulle vara af yttersta vikt; ty ur Appel
och andra tyska handböcker taga sedan fransmän, italienare
och engelsmän sin ännu sämre kunskap, det har jag haft
personlig erfarenhet af. För att klart ådagalägga, hvilken plats
Sverige anvisats i en handbok på mer än 400 sidor till blott
nyare tiden, skall jag meddela allt, som där står om vårt land.
Det tar ej mycken plats,
Sedan vid reformationen i Norden Danmark behandlats på
I112 sida som det tidigaste och viktigaste hufvudsätet för den nya
läran (som bekant kom reformationen i Danmark i
verkligheten mycket senare än i Sverige), får Sverige knappt 1j% sida,
som lyder så: »Stockholms blodbads gruflighet förde till valet
af den nationalsvenske konung Gustaf Vasa 1523. Denne måste
af finansiell nödvändighet tänka på indragandet af kyrkogodset
och reformationens befordrande. Så kallade han evangeliets
främste bärare i Sverige Olaus Petri, hvilken likt Tausen var
Luthers lärjunge och som vistades fjärran från hufvudstaden
(i Strängnäs), till Stockholm och genomdref på riksdagen i
Västerås 1527 införandet af reformationen, i det han hotade
att träda tillbaka från landets regering, om man ej fogade sig
efter hans önskningar* Därigenom skulle landet åter ha ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
