Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 ERLING EIDEM
teologi (i inskränkt bemärkelse) och hamartiologi, för att
använda ett par af de gamla kända dogmatiska termini,
sådana som blott allt för länge regerat inom den
nytestamentliga religionsforskningen och speciellt vid
framställningen af ’paulinismen\ Särskildt författarens åtgörande
att, som han uttrycker det (Vorrede S. IV), "slå isönder"
kapitlet om Pauli Gudsföreställning tror anmälaren vara ett
lyckligt grepp, om man vill söka förstå innebörden af Pauli
fromhet utan att tvinga in den i för densamma främmande
kategorier eller gruppera dess moment efter ett utifrån
hämtadt schema. Feine delar ej blott principiellt ett sådant
program, ty hvem skulle väl numera ej göra det, utan
söker ock in praxi utföra det, hvarpå allt kommer an. Han
konstaterar på många håll med skärpa skillnaden mellan
apostelns och den ortodoxa dogmatikens terminologi, t. ex.
vid rättfärdiggörelsens förhållande till helgelsen (sid. 384 f.).
Af största betydelse i detta hänseende äro öfverhufvud de
värdefulla bidrag till en teologisk synonymik hos Paulus,
hvilka Feines arbete innehåller, jag vill endast hänvisa till
den afdelning, där han behandlar rättfärdiggörelsens
parallelbegrepp (sid. 368 — 385). Tänkvärdt är också hans urgerande
af, att Paulus väl är teolog, men ej systematiker (sid. 223 ff.)
eller ett uttalande som detta: "Es ist bisweilen als ob Paulus
nicht theologische Gedankengänge durchführte, sondern als
ob ein Dichter zu uns spräche und ein Drama sich vor
unseren Augen abspielen lasse" (sid. 315).
Jag måste låta det stanna vid dessa antydningar utan
att ingå på några detaljer. Den hufvudanmärkning, som,
enligt recensentens mening, icke utan fog kan riktas mot
förf. är, att denne ej nog haft känsla för Paulus som antik
människa, ofta valt doktrinära abstraktioner, där en
konkret omskrifning bättre uttryckt apostelns mening, samt ej
sällan på konstladt sätt sökt öfverbrygga antinomier hos
Paulus, hvilka hellre bort få stå kvar som sådana, i många
fall därför, att de ha denna karaktär i allt fromhetslif.
Evangeliet och brefven, som bära Johannes’ namn,
behandlas af Feine i en tredje hufvuddel. Denna synes
anmälaren ej stå fullt så högt som den föregående. Värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
