Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT ARBETE I NYA TESTAMENTETS TEOLOGI 427
rik är särskildt framställningen af Johannesskrifternas
förhållande till hellenismen, speciellt afdelningen: Johannes
och Philo, där förf. antar en inverkan på Johannes, låt vara
af mera formell art, från utom-kristet håll i fråga om
logosspekulationen. "Er hat die Begriffe des religiösen Lebens
aus der ihn umgebenden Welt aufgenommen, aber sie mit
einem Inhalt gefüllt, den sie bis dahin nicht hatten" (sid. 575).
Äfven om de nyare forskningarna angående Johannes’
förhållande till Salomosodena (sid. 549 f.) och corpus
Herme-ticum (sid. 556 ff.) ges en kortfattad antydan. Ej fullt
öfvertygande verkar däremot på en del punkter författarens
skarpsinniga och energiska försök att dra förbindelselinjerna
mellan Johannes och synoptikerna, men man må därvid
rättvisligen erinra om uppgiftens oerhörda svårighet på samma
gång som dess nödvändighet. Med rätta betonar Feine, enl.
anmälarens mening, det starka band, som förenar Paulus
och Johannes: "Die paulinische Theologie gehört ebenso zu
den Voraussetzungen der johanneischen Theologie wie das
Christusbild der Synoptiker. Nicht als ob Johannes direkt von
Paulus abhängig wäre, .. . aber der Ertrag des
geschichtlichen Wirkens des Paulus ist in der johanneischen
Theologie mit eingearbeitet" (sid. 539, jfr ock ff.).
I den sista hufvuddelen (sid. 632—689) sammanfattar
Feine under rubriken " Die theologischen Anschauungen der
gemeinchristlichen Schriften" Apocalypsen (i den nya uppl.
med rätta bestämdare skild från de öfriga Johannesskrifterna
än i den gamla), Hebréer-, Jakobs-, Petrus- och
Judasbrefven samt de synoptiska evangelierna och
Apostlagärningarna. Denna afdelnings mångahanda inverkar
naturligtvis ofördelaktigt på totalintrycket. Särskildt här visar
sig författarens principiella uteslutande af utomkanoniskt
material vara till nackdel för ett inre lefvande förbindande
af det, som eljest förefaller disparat.
Man får vara Feine tacksam för det nu tillagda
slutkapitlet om den nytestamentliga teologiens hufvudtankar. Det
är raskt och klart skrifvet samt bildar en värdig afslutning
till det betydande verket. Erling Eidem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
