Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 GUSTAF AULÉN
Det sist sagda har visat oss, att hänvisningen till
traditionen icke får betyda, att vi skulle »tro på»
traditionen såsom sådan, tvinga oss till att bejaka dess innehåll.
En sådan tankegång är för Herrmann intet annat än »eine
unsinnige und unsittliche Vorstellung». Intet är såsom
detta föremål för Herrmanns polemik, intet tema
återkommer oftare i hans skrifter — en ständigt ljudande stridsfanfar.
Däri att ett sådant betraktelsesätt insmugit sig och
behärskar sinnena, ser Herrmann den största fara, för hvilken
den evangeliska kristendomen är utsatt. Intet kan vara
mera ödesdigert än att hänvisa människan till
traditionen såsom en samling läror, hvilka hon måste tillägna
sig. Att böja sig för en sådan yttre lärolag gör ingen
människa till kristen, det framalstrar blott »innere
Unwahr-haftigkeit », religionens och sedlighetens raka motsats.
Principiellt har denna syn på förhållandet til] traditionen
öfvervunnits af Luther och reformationen — det strider
afgjordt mot den reformatoriska grundtanken: sola gratia.
Ty här uppfordras människorna till att på den egna
ansträngningens väg vinna saligheten. Man skall anstränga sig
att hålla något för sant, hvilkets sanning icke står
omedelbart klar för en. Tron blir så ett opus meritorium, icke
vårt mottagande af Guds gåfva. Nu gjorde emellertid
icke reformatorerna i allo klart för sig de konsekvenser,
som följde af det nya trosbegreppet med dess opposition
mot allt hvad »verkhelighet » hette. De ha låtit den katolska
föreställningen om uppenbarelsen såsom en uppenbarad
lära bestå; den apriori faststående gudomliga
läroauktoriteten var för dem själf klar förutsättning. Så har den
gamrnalkatolska föreställningen gått i arf till den
reformatoriska teologien. Men om många människor ännu i våra
dagar stå på denna — naiva — ståndpunkt, så kan dock
ej den evangeliska teologien bli stående där. Så snart
den yttre läroauktoriteten ej längre är ett själfklart faktum,
blir ståndpunkten ödesdiger både från religiös och etisk
synpunkt.1 Från religiös, ty den fördunklar uppenba-
1 Herrmann, Die Lage und Aufgabe etc., Z. f. Th. u. K. 1907, sid. 12 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
