Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBAKELSE OCH HISTORIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 435
hållanden vara för Herrmann att söka uppvisa, på hvad sätt
Jesu person kan vara och är ett sådant i vårt lif direkt
ingripande närvarande faktum. För vår kännedom om Jesus
såsom ett otvifvelaktigt faktum äro vi hänvisade till den
bild af honom, som lefver i den kristna församlingen, först
och sist till den nytestamentliga traditionen. Icke genom
den historiska forskningens medel kan den bild af Jesus, som
skall vara vår tros grund, framdestilleras. Herrmann vet
sig såtillvida vara fullt ense med hvad Martin Kähler utfört
i sin skrift Der sogenannte historische Jesus und der
geschichtliche biblische Christus.1 Det som blott är tillförde
lärda kan, säger Herrmann, ej ha makt att väcka och
begrunda tron. Man kan ej af vetenskapen begära, att den
skulle kunna framställa en verklighet, som ej vidare kunde
antastas af den historiska kritiken. Åt något så vanskligt
som åt den historiska forskningen hvarken kunna eller behöfva
vi öfverlämna vår tro. Det vore ett ödesdigert misstag,
om en sådan föreställning vunne insteg: »trons grund måste
alltid stå fast, resultatet af det historiska forskningsarbetet
är däremot stadt i en ständig växling».2 Föreställningen
om att den historiska vetenskapen skulle kunna lämna oss vår
tros grund förutsätter, att denna vore att fatta såsom ett
faktum tillhörande det förflutna. Denna väg är — vill
Herrmann säga — alltså icke blott omöjlig att beträda på
grund af den historiska forskningens art, den skulle, om den
än verkligen förmådde gifva oss ett oantastbart faktum,
dock icke kunna hjälpa oss till något verkligt gudsumgänge,
ty den gudsuppenbarelse, som skall vara vår tros grund, kan
icke vara något förflutet, som vi skola »tro på ». Detta skulle
leda till en falsk, oevangelisk uppfattning af tron. En
tros-tändande gudsuppenbarelse måste ju, såsom vi hört, vara
något omedelbart närvarande, vår egen historia tillhörande,
som har förmåga att betvinga oss.3
1 Jfr Herrmann, Die Lage und Aufgabe etc. Z. f. Th. u. K.
1907, sid. 331 f.
2 Herrmann, Den kristnes gudsumgänge, sid 57.
3 Herrmann, ibm, sid. 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
