Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBAEELSE OCH HISTORIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 453
ver vinna hvarje frestelse till att i hans bild blott se
en reflex af det egna lifvet i vårt inre — något som måste
vara outhärdligt inför tviflet — så ger oss å andra sidan
den af Jesus behärskade uppenbarelsekontinuiteten först
klar blick för den fulla betydelsen af hans samtidighet
med oss, just därigenom att den låter oss se honom såsom
den där gör sitt verk alltjämt verksamt och därför är på en
gång historiens och vår egen Herre. Äfven för frågan
om den historiska fakticiteten äger idén om
uppenbarelse-kontinuiteten betydelse. Den blir en ny hjälplinje med
hänsyn till de af den historisk-kritiska forskningen satta
svårigheterna. Frågan om enskilda detaljer kan icke längre oroa
oss. En förändrad tolkning af sådana kan icke rubba den
verklighet, hvilken i och genom uppenbarelsekontinuiteten
står fast för oss. Och hvad äfven själfva frågan om Jesu
persons historiska fakticitet beträffar, vinna vi i hvarje fall
ökad trygghet just därigenom, att han står där så
orygg-ligen fast infogad i detta stora uppenbarelsehistoriska
sammanhang, såsom den behärskande medelpunkten.1
Så ha vi här gifvit åtminstone några antydningar
om, hvarför det synes oss ligga stor vikt uppå att mot
den isolerade bilden af Jesu inre lif ställa den af Jesus
sammanhållna och behärskade uppenbarelsekontinuiteten.
Framför allt ha vi velat fästa uppmärksamheten på den
betydelse det har för frågan om vår trosvisshet att vi
förnimma oss där vi stå vara inställda i det stora
uppenbarelsesammanhanget. Icke till någon enstaka punkt äro vi
hänvisade, icke ens till Kristus såsom isolerad. Kristus
är den heuristiska principen. Utifrån honom och genom
honom se vi ett oafbrutet sammanhang, där hvarje punkt
stöder den andra och i detta sammanhang kunna vi äfven
alltjämt i vårt eget lif och ur vår egen erfarenhet inordna
nya verkligheter. Och just så står den öfvervärldsliga
verkligheten, Guds skapande kärleksvilja, orubbligt fast
för oss — den kärleksvilja, hvilken leder historien — vår
1 Vi stå här i en viss kontakt med af Troeltseh uttalade tan^
kar, jfr ofvan sid. 32 och 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
