Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 LITTERATUJtANMÄLAN
Hofpred. Åhfeldt kan sägas med nej besvara frågan. Han
sätter några psalmer så högt, att han anser dem för oöfverträffliga,
eller, då han likväl ej kan undgå att finna brister, han
förklarar, att ett stort konstverk som vår psalmbok måste ha fel,
fel äro oskiljaktiga från hvarje människoverk, men ett stort
konstverk måste tagas som det är, det kan ej utan skada
restaureras; åtminstone måste restauratoren då vara jämbördig med
mästaren (s. 9 ff).
Jag kan ej annat än anse, att denna ståndpunkt innebär
en allt för stark snilledyrkan och på samma gkng, då det här
gäller skrifna ord, bokstafsdyrkan. Författarna själfva torde
se med nyktrare syn på sina språkliga alster, och särskildt om
språkalstren gäller ju, att deras material, orden, undergår en
förvandling under århundradenas lopp, som visserligen icke
alltigenom är att jämställa t. ex. med den patina, som samma
århundraden skänka ett verk af den bildande konsten. Klen
i betydelsen liten, misshandla i betydelsen handla illa eller
hålla an i betydelsen vara ihärdig bli under alla förhållanden
för vår tid störande fläckar på den gamla psalmens färgskrud.
De enstaka orden äro ju också ej så ömtåliga för ändringar
som t. ex. de olika partierna på en tafla. Icke heller kan man
anse ett psalmverk vara af så enhetlig natur som t. ex. en
staty eller en målning, så att minsta ändring eller rubbning
nödvändigt skulle vara ett våldförande. Här kunna
uteslutningar, omflyttningar och inskott utan olägenhet ske —
förutsatt naturligtvis att de äro motiverade. Skall för öfrigt
språkformen liknas vid något till andra konster hörande, så bör det
vara vid den mjuka leran, som alltjämt kan omformas efter
konstnärens vilja. För min del måste jag således anse, att
där bestämda svårare fel i vår psalmbok påvisas, där behöfver
ändring ske och där kan ändring ske. En annan sak är, att
ändringen måste utföras med största varsamhet och skicklighet.
Som nästa fråga möter: Bör psalmboken ändras? Denna
fråga är visserligen obehöflig, om man besvarat första frågan
med nej. Men hofpred. Ahfeldt har här anlagt en ytterligare
synpunkt och den, som kanske allra mest legat honom om
hjärtat, nämligen den historiska. Äfven här rör han sig med
analogier från andra konstområden. T. ex. i fråga om en
gammal kostnärligt byggd kyrka har man nu ändtligen
kommit bort från den pietetslösa vandalisering, som utmärkte förra
seklet (afskräckande exempel Uppsala domkyrka!), och vill
nu af hänsyn till det förflutnas rätt och den kärlek man är
skyldig och kanske se’n barndomen ägnat ett skönt
minnesmärke bibehålla det i orubbadt skick. Så bör det ock vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
