Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
E. LINDERHOLM
en omedveten inre ömsesidig anpassning och fram till en
känsla däraf, att man behöfver hvarandra. Det blir omsider
statsmakten klart, att kristen tro och kyrka äro fullt
förenliga med dess intressen, ja lämpade att stödja dessa. Det
är detta, som möjliggör, att spänningens och förföljelsernas
kulmen under Diokletianus omedelbart kan efterföljas af
försoning, fred och samarbete mellan romersk stat och
kristen kyrka.
Efter antydandet af dessa riktlinjer vända vi oss
närmast till det hedniska samhällets egen religiösa utveckling.
Många och djupt ingripande voro de allmänna
omständigheter, som gynnade 200-talets religiösa väckelse inom
den hedniska världen. Med den severiska dynastien ingår
för det romerska imperiet den redan under antoninerna
varslade nedgångstiden, kännetecknad af begynnande
maktförlust och inre upplösning. Vid den långa nordliga gränsen
hota germanerna. I Östern börjar med parterrikets
öfvergång till perserna och Palmyras växande makt det faktiska
lösgörandet från Rom. Den långa fredstiden är förbi.
Kejsarmakten, merendels icke längre i infödda romares händer,
utvecklar sig till militärdespoti, och hären, som nu rekryteras
mest af barbarer, får ett dominerande inflytande. Den
inre rikspolitiken går i kosmopolitismens och
denationalise-ringens tecken. Italien förlorar sin särställning och träder
tillbaka för provinserna. Caracalla ger 212 romersk
medborgarrätt åt rikets alla fria undersåtare. Västern influeras
starkt af Östern, som under Roms skydd nått en hög
materiell blomstring och uppleft en kulturell renässans med
hänsyn till litteratur och vetenskap, konst och teknik.
Lagstiftningen förlorar sin nationellt romerska prägel och ger uttryck
åt de humana idéer, som länge uppburits särskildt af
stoi-cismen med hänsyn till allmänt människovärde och allmänt
mänskliga rättigheter. Men samtidigt medför
kejsarmaktens inskränkning i provinsernas själf förvaltning,
undertryckandet af den romerska aristokratien och härens
barbarisering en upplösning af samhällsandan och motvilja
mot statslifvet och dess uppgifter, medan samtidigt, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
