Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST 43
en svår förföljelse, bryter han med den traditionella
orientalis-men och kosmopolitismen och söker förnya den gamla
romerska andan. På det religiösa området betydde detta den
gamla statskultens restaurerande. Påbudet till rikets alla
invånare att offra var dock egentligen riktadt emot de kristna.
Dessa skulle nu genom offer och offermåltider
tvingas att i massor affalla och kyrkan så i kraft af sin egen
ordning falla sönder. Den kejserliga förordningen
genomfördes systematiskt och hänsynslöst rundt om i riket:
i Rom, Spanien, Afrika, Egypten, Palestina, Syrien och
Lillasien. Följderna blefvo, såsom det först tycktes,
förintande för kyrkan, i det hela massor afföllo antingen genast
eller inför exemplen på fängelse, tortyr och afrättning.
Biskop Fabianus i Rom blef martyr. Origines torterades
ohyggligt upprepade gånger. Men småningom
saktades förföljelsen af under kejsarens krig mot goterna.
Flyende biskopar återvända, församlingarnas medlemmar
hopsamlas och de många ångerfulla affällingarnas
förhållande till församlingen ordnas, om än med svårigheter. Hvad
förföljelsen fick för betydelse för frikyrkans allmänna
och särskildt för dess hierarkiska utveckling, har förut
antydts. Stormen hade gått öfver, och man rustade sig nu
för nya prof.
Under Gallus (251—253) blef det, trots nytt
förföljelseedikt, bortsedt från enstaka folkutbrott och
förvisningar i Rom, i allmänhet åter lugnt. Likaså under de
första åren af Valerianus’ sjuåriga regering. Enligt
Dio-nysius af Alexandria visade denne kejsare länge en
osten-tativ vänlighet emot de kristna. Hela hans hus var
fullt af sådana. Men plötsligt skedde 257 en omsvängning
i Valerianus’ hållning. Orsakerna äro icke fullt klara,
men torde höra samman dels med de svåra, enligt mångas
mening af de försummade gamla gudarna vållade
natur-hemsökelserna och barbaranfallen på gränserna, dels med
personlig påverkan af härens kristendomsfientlige
gene-ralissimus Macrianus. Ett edikt af 257 bjuder alla af icke
romersk religion att erkänna denna genom deltagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
