Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KltlSTNA STATSKYRKANS UPPKOMST 51
falida åtgärdernas uppenbara otillräcklighet, föranledde 303
års andra edikt. Detta bjöd, att alla klerker skulle fängslas,
och ett tredje, att de skulle, vid äfventyr af tortyrens alla
utvägar, tvingas att offra. Redan detta ledde till många
blodiga martyrier. Sedan kyrkans kult nu var tillintetgjord,
dess klerus skingrad, fängslad eller aflifvad, utgår det fjärde
ediktet i april 304 öfver de hjälplösa församlingarna med
befallning, att alla kristna skola offra. Följden af detta edikt
blef i Orienten en allmän, mycket blodig förföljelse af de
kristna. På Maximianus’ område i Västern blef den
väsentligt drägligare och Constantins Chlorus låter på sitt gebit
blott förstöra ett antal kyrkor.
När Diokletianus och Maximianus i maj 305 af gingo,
blef Constantius Chlorus öfverkejsare och augustus öfver
Västern, där soldaterna efter hans död 306 gjorde sonen
Constantinus till caesar och 307 till augustus, sedan
medtäflaren om båda dessa värdigheter mördats af Maximianus’
son, usurpatorn Maxentius, hvilken intog Afrika och Italien
samt hindrade den till augustus nämnde Licinius att intaga
sin ställning. Då Konstantin följde sin faders toleranta
politik och Maxentius icke vågade vända Afrikas och Roms
talrika kristna mot sig, inträdde frid i Västern 305 och 306.
I Östern åter, där Galerius nu var augustus och
öfverkejsare och Maximinus Daja, hans medtäflare i råhet och
vildhet, caesar, iscensättas nu periodens blodigaste förföljelser,
som taga form af ett vanvettigt torterande och slaktande
med åsidosättande af alla lagliga former. Inseende
omöjligheten af kristendomens utrotande, trots dess förfärliga
ödeläggelse, slagen af en svår sjukdom, som lät honom frukta en
hämndeakt af de kristnas gud, utfärdade Galerius slutligen
i april 311 ett, likvisst oklart och skrufvadt, toleransedikt,
däri han anhåller om—de kristnas förböner. Detta
toleransedikt hindrade dock icke Maximinus Daja att fortsätta
förföljelsen och göra kampen mot kristendomen mera effektiv
genom att på administrativ väg söka förena alla kulter till
en sorts hednisk statskyrka.
Afgörande blef först Konstantins seger i korsets tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
