Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
E. LINDERHOLM
riket. Det behöfdes inga planer på en reformerad hednisk
riksreligion för att framkalla ett sådant utbrott, allrahelst
som både Diokletianus och isynnerhet hans medaugustus i
Västern, Maximianus, samt hans caesar i Östern, den råe
Galerius, voro fiender till kristendomen. Blott Västerns
caesar, den ädle och högt bildade Constantins Chlorus, var
vänligt stämd. Det behöfdes under sådana förhållanden, såsom
det visar sig, blott rena obetydligheter för att å högsta ort
framkalla en urladdning. Såväl Diokletianus som Galerius
voro mycket vidskepliga, om man nu så får beteckna tron
på den gamla religionens divination, som ju var en af dess
praktiskt taget viktigaste sidor. Det var emellertid den
sårade och fanatiserade hedniska superstitionen, som skulle ge
anledning till förföljelsens utbrott. När Diokletianus icke
långt förut i Antiokia lät anställa en pffertydning för att få
visshet om de kommande verkningarna af hans stränga
dyr-tidsförordningar, så utvisade offrens inälfvor intet — enligt
omgifningens mening, emedan närvarande kristna förstört
saken genom att göra korstecknet. Diokletianus’
misstämning var väckt. Hofstatens kristna tvungos att offra. Kristna
soldater, som icke ville offra, fingo lämna hären. Galerius
hade redan börjat rensa sitt hof och hären från de »gudlösa »
och vållat martyrier. Vintern 202—203 lyckas nu Galerius
i Nicomedia att med hjälp af den civila och militära
förvaltningens spetsar och isynnerhet af Hierokles förmå den inför
sakens svårighet tveksamme Diokletianus att ge sitt bifall
till de kristnas undertryckande. Det miletska oraklets svar
tyckes ha blifvit afgörande för Diokletianus, som emellertid
icke ville medge någon blodsutgjutelse.
Diokletianus förlorar dock snart herraväldet öfver sig
själf och etablerar en skickligt planlagd och omänskligt
genomförd förföljelse. I februariediktet af 303 påbjöds för
att omöjliggöra den kristna kulten kyrkornas och de heliga
böckernas förstörande, hvarjämte de kristna gjordes
rättslösa. Redan nu kom det till talrika martyrier.
Åtskilliga omständigheter, såsom de kristna pådiktade
eldsvådor i kejserliga palatset och uppror i östern samt de anbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
