Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRÅN SAMARITANERNAS PÅSKHÖGTID 169
midbah väl förlorat något af sin ursprungliga betydelse,
kanske bättre "slaktplatsen", jfr det hebr. mizbeah, som
också eg. betyder: slaktplats.
Festplatsen är som nämndt aflång och ligger ungefär i
riktningen norr—söder. Långsidorna äro omkring 16 m.
och kortsidorna omkring 7 m. långa. Marken är där jämn
och befriad från stenskärfvor och tistlar, som eljest
rikligen finnas öfverallt däromkring. Strax ofvanför nordöstra
hörnet af platsen ligger stekgropen, af samaritanerna kallad
tannür: ugn, midt i en liten rund kulle af jord och stenar,
som sannolikt uppkastats, då man vid gropens anläggning
af klippan hindrats att gräfva djupt nog. Denna ugns
genomskärning är 0,95 m. och dess djup omkring 2,50 m.
Under vanliga förhållanden är ugnen, hvars väggar äro
murade af enkla stenar utan bindemedel, till större delen
igenfylld, såsom fallet var vid mitt första besök på platsen,
då de sotiga stenarna blott omkring en armslängd djupt
lågo bara, under det återstoden af ugnen skyddats genom
att fyllas med jord och stenar. Men nu hade för högtiden
allt bortrensats, och ett par samaritaner sysslade ifrigt med
att långsamt släppa ned torrt bränsle i lågorna, som från
glöden nere på ugnens botten slickade uppåt de murade
väggarna och ringlade sig ända upp öfver gropens
mynning. Hettan var så stark, att man med svårighet kunde
gå nära för att försöka med ögat följa de torra risen af
"sarls", Pistacia lentiscus L. (den bekanta mastixbusken),
som med långsam värdighet släpptes ned i det lågande
gapet, där de torra, styfva bladen och de hartsrika kvistarna
inom några ögonblick fattade eld och förtärdes. Det
erfordrades rätt mycket bränsle för denna tannür, som flera
timmar måste eldas hårdt för att tillräckligt upphettas, och
man hade därför samlat ett godt förråd af dessa buskar,
som på berglandets utlöpare öfverallt äro en mycket vanlig
beståndsdel af snårskogen. Det hade säkerligen varit ett
drygt arbete, ty först halfannan timmes väg västerut från
Nablus börja kullarna här och där antaga den mörkgröna
färg, som redan på afstånd låter den resande ana busk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
