Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRÅN SAMARITANERNAS PÅSKHÖGTID 177
talet är slut, börja gossarna sin sjungande läsning, och de
båda hvitklädda raderna därbakom omväxlande knäfalla på
mattorna och "buga sig till jorden" på det äkta
österländska sättet, i det öfverlifvet böjes så långt framåt och nedåt,
att pannan för några ögonblick berör mattan, på hvilken de
knäböja, eller resa sig åter och infalla i bönerna med samma
sjungande ton, under det öfverarmarna tryckas intill sidorna,
underarmarna sträckas framåt och fiathänderna vändas uppåt.
Understundom göra de långsamma, djupa bugningar framåt
med hela kroppen eller stryka med handen från tinningen
öfver vänstra kinden och nedåt skägget; stundom åter
hållas händerna sammanlagda öfver bröstet. Hela tiden ljuder
det egendomliga bönemumlet, som hos samaritanerna möter
utan välljud och mera bullersamt än hos de andra
österländska samfunden; men om man också stundom kan känna
sig frestad att beteckna alltsammans som mer eller mindre
oljud, kan dock hos alla samaritanerna samma sätt att
framsäga de heliga texterna och bönerna iakttagas. Emellanåt
tyckas de äldre och gossarna framför inbegripna i ett slags
växelsång. Och där petar sig en midt under den heliga
läsningen i näsan.
Så fortgår det en stund, till dess solen med en sista
skänk af vackra strålknippen försvinner bakom den
blågråa molnväggens flikar därborta i väster. Tiden "emellan
de båda aftonstundeina, ben hä-carbajim" är nu enligt
samariternas tolkning af Ex. 12: 6 inne. De mena nämligen
härmed den tid, som förflyter från de ögonblick, då solskifvan
före själfva nedgången "börjar gulna", och skymningens
inträde. Det dröjer alltid något, sedan solen försvunnit
under synranden, innan dagsljuset försvagas och det första
lätta dunklet kommer, ehuru skymningen gifvetvis så långt
söderut hastigare än i de nordiska länderna öfvergår till mörker.
På grund af luftens klarhet visa sig i Palestina redan vid denna
tid på året vanligen inga starka morgon- och
aftonrod-nader. — Öfversteprästen har, när jag genom den täta
åskådarkretsen åter får syn på honom, bytt om plats och
står nu strax framför och vänd mot sina alltjämt högtidligt
Bibelforskaren 1913. Häft. 3. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
