Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
SVEN LINDEE
och männen med käpparna lutade mot knäna. Brödet slet
eller bröt man liksom köttet sönder med händerna; knif
användes alls icke. — Särskildt minns jag, med hvilken
värdighet öfversteprästen smakade och åt högtidsnattens
anrättning, och huru en ung flicka bland sina anförvanter
satt på huk i en af grupperna och så invandes i fädernas
sedvänjor. Den svaga elden i slaktgropens güra, nu dömd
att snart slockna, och ett par lyktor, gåfvo det säregna
skådespelet en passande belysning, medan månen med sin
trolska glans tittade ned mellan de lätta, vandrande
skyarna. — Endast omkring en knapp halftimme varade
måltiden, och när klockan började lida öfver ett, sågs här och
där en och annan lämna sin grupp för att tvätta händerna
och begifva sig till tältlägret. Och äfven för oss kunde det
vara på tiden att återvända, hvarför vi under många
bugningar och tacksägelser inför öfversteprästen och hans
sällskap lämnade festplatsen och började så småningom vandra
bortåt tältlägret. Om stekspetten och korgarna, grengallret
och öfriga tillbehör efter slutad måltid kastades på elden,
har jag därför icke sett, men enligt samaritanernas egen
uppgift skall allt, äfven benen och öfverblifvet kött,
uppbrännas på "altaret", så att intet blir kvar till den följande
dagen. Skulle något af köttet tappas och morgonen efteråt
hittas på marken, måste alla sådana rester sorgfälligt
uppsamlas och därpå genast förbrännas. — Under sista
tredjedelen af natten läses därpå böner, ända till dess gryningen
kommer. Då begifva sig ändtligen allesammans efter den
ansträngande påsknatten till tälten för att hvila. —
Ett par yngre samaritaner följde oss bortåt tältlägret,
och särskildt vänlig visade sig den unge prästen Mmrän,
som följde oss ända till dess slut, då han just var på väg
från måltiden. Vi fingo dock vid afskedet ej det nöjet
att trycka hans hand, som han ej ville räcka oss, enär han
ännu var solig om händerna efter det stekta köttet. — Så
lämnade vi inemot tvåtiden på natten det minnesrika
bergskrönet, öfver hvilket österlandets måne kastade sitt hvita
ljus och lyste oss vägen. I det nattliga dunklet skymtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
