Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRÅN SAMARITAN ERNÅS PÅSKHÖGTID 191
sjöngs och händerna knöto sig kring käppar och stafvar,
som hörde med till högtidsutrustningen. Af särskild form
eller virke behöfva dessa icke vara, utan hvar och en
följer härvidlag sin egen smak. Alla voro i rörelse och gåfvo
intryck af att vara redo till en resa. Utanpå sin hvita
gubbe hade nu hvar och en af männen sin hvita gördel, med
hvilken de voro "omgjordade kring sina länder". På
fötterna hade man "skor": nicäl, lika tofflor och gjorda af
fårskinn med sulor af buffelhud; äfven detta slags skodon skulle
enligt Ishäk antyda resfärdighet. — Ännu ser jag för mina
ögon den gamle hvitskäggige gubben, som förut fylld af
nit vandrat fram och tillbaka vid elden, där inälfvorna
förbrändes, och som nu gjorde sitt bästa att låta "den från
fäderna ärfda lofsången" ljuda med kraft i de otrognas öron,
där vi stodo nyfikna på den låga stenmuren, strax
ofvanför den plats, där öfversteprästen slagit sig ned i kretsen
af de sina.
Sedan denna mazmür, som samaritanerna kalla lofsången,
slutats, "välsignar öfversteprästen sin menighet och nämner
med tack och lofsägelse de sköna gudsnamnen", hvarefter
"alla med stor fröjd sätta sig ned" för att börja måltiden.
Fordom åto först männen för sig och därefter kvinnorna för
sig, men samaritanerna låta numera äfven kvinnor och barn
deltaga i männens måltid, och de stödja sig härvid bland
annat på sin tolkning af Ex. 12:3: "ett lamm för hvarje
hushåll", i det enligt deras mening "hushåll" här måste
omfatta "mankön och kvinnkön, myndiga och omyndiga".
Endast de såsom orena betraktade få icke äta af
påskalammet. Sjuka och ålderdomssvaga, som ej kunna lämna tälten,
få sin andel af anrättningen buren till sig där.
Det var en egendomlig tafla däruppe på berget. Alla
sutto i grupper med köttet på en flätad korg emellan sig;
köttbitarna lössletos med fingrarna och åtos tillsammans
med det osyrade brödet i form af de tunna, på säg bakade
kakorna och de mellan dessa lagda beska örterna.
Alltsammans gaf intryck af att ske i stor hast, där man i de
olika grupperna satt med händer och käkar i ifrig rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
