Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI 219
Det är i hög grad glädjande att vi äga en filosof sådan
som Vitalis Norström. Om vi undantaga Geijer och Boström,
ha vi i vårt land icke haft någon tänkare med Norströms
vare sig myndighet på det andliga området eller allmänt
erkännande. Ingen utom Geijer har heller visat ett sådant
intresse för religionen och kyrkan som han. Kyrkan och
teologien behöfva att stå i rapport med filosofien. Ingen,
som studerat svenska kyrkans historia, har kunnat vara
blind för de uppsving i teologi och kyrklig bildning och den
större säkerhet och kraft i religiös uppfattning, som följde
på Geijers och Boströms insatser hos oss. Vi hoppas att en
kommande generation skall kunna säga detsamma om
Norström. Men just därför må det tillåtas mig att, innan jag
afslutar denna uppsats, tillika uttala den önskan, att hans
fortsatta arbete må bli mer och mer ägnadt att ge teologien
på den centralaste punkten — ifråga om tro och vetande —
en klar och sund impuls. Under vissa förhållanden har
teologien i sig själf en alltför stor böjelse att insvepa sina
principer och utgångspunkter i mysticismens dunkel och i
sammanhang därmed befordra ignorans och skuggrädsla för
vetandet. Jag vet att Norström icke vill tjäna ett sådant
dunkelmänneri, och därför vill jag äfven så gärna tro, att
fortsättningen af hans religionsfilosofi framför allt skall gå
ut därpå, att allt sådant missförstånd, hvarigenom hans åsikt
bedömes som mysticism, blir grundligt undanröjdt.
N. J. Göransson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
