Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
E. STAVE
med forntidens stormakter obetydliga Israel, och ehuru den
där (enligt den äldsta af de i Genesis ingående källskrifterna,
Jahvisten) var uttalad kanske så tidigt som på en David —
Salomos tider, så var den dock en nyhet, när Paulus
förkunnade den i Aten (Apg. 17).
På denna stora tanke bygger all kristen
missionsverksamhet, all sträfvan att afskaffa slafveri och allt förtryck af
de svaga, alla bemödanden att skapa rättvisa och
människovärdiga förhållanden i världen.
Tanken får visserligen sin begränsning både af det som
berättas redan af urhistorien själf och af hvad som sedan
följer i berättelsen om Israel. De människor, som här
framställas såsom bröder, äro inga ideal utan fallna storheter,
och för deras upprättande har Gud utkorat ett folk, som
skall blifva bärare af frälsningen. På en mänsklighetens
förbrödring allenast genom en allmän upplysning om allas
gemensamma upphof och lika förträfflighet har därför
hvarken Gamla eller Nya testamentet tänkt eller trott. En
dylik åskådning hör senare tider till.
Men med denna begränsning är tanken för oss omistlig.
Den säger oss, att Gud icke begynte sitt verk eller sin
uppenbarelse först med Abraham eller Mose utan med
skapandet af himmel och jord och den första mänsklighetens
framträdande. Tolkningen af detta hans verkande har
visserligen kommit till oss genom Israel och genom detta folk
har ock frälsningen i Jesus Kristus uppenbarats. Men denna
frälsning gäller hela världen, därför är den en fortsättning
af Guds första uppenbarelse, då han gjorde sig känd som
mänsklighetens gemensamma upphof och sammanslöt denna
till en enhet.
För den, som betraktar hela frälsningshistorien och
fullföljer den från början till slut, är det en naturlig sak att
sätta tanken om de många folkens enhet af begynnelsen i
förbindelse med den andra stora tanken om frälsningens
universalitet, dess egenskap att gälla alla folk och alla
individer. Bibeln är den första bok i världen, som talar om
en gudomlig plan, som fullbordas genom historiens utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
