Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 E. STAVE
denna strid lämnat sådana märken efter sig som i Israel,
och hos intet annat folk kan man bevittna en sådan visshet
därom, att fiendskapen mellan ormens säd och kvinnans säd
skall föras till ett slut, då ett Guds rike skall upprättas
och ondskans makt tillintetgöras. I denna historia inträder
nu till sist Jesus Kristus, och han pekar på hela den föregående
framtidsprofetian och säger: " Tiden är fullbordad och Guds
rike är nära; gören bättring och tron evangelium" (Mark.
1: 15). Och när han fört hela sin tunga kamp till slut,
säger han: "Det är fullbordadt" (Joh. 19:30). Då är den
afgörande segern vunnen, och hvarje seger från vår sida
måste sedan bygga på denna Jesu Kristi seger. Men striden
i världen är ändå därmed icke slut. Därför tillropar den
förhärligade frälsaren sina kämpande församlingar ännu i Uppb.:
"Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig
på min tron, likasom jag själf har vunnit seger och satt
mig med min fader på hans tron" (Uppb. 3:21).
Och en sådan blick på den historia, som följer efter
berättelsen om de två första människornas fall, kan ock
ensam ge oss den rätta uppfattningen af en annan tanke,
som står i nära samband med den nu senast berörda, och
hvilken fått sitt uttryck i lifvets träd. Lifvets träd är
enligt berättelsen ett bildlikt uttryck för den tanken, att i
lustgården, i Guds närhet, låg lifvets källa för människorna.
Med tillträde till lifvets träd hade människan möjlighet att
lefva för evigt i Guds närhet; ty i sig själf, såsom tagen
af stoft, är hon icke odödlig (v. 19). På grund af sin
olydnad mot Gud blifver människan förvisad från Edens
lustgård och därmed är vägen till lifvets träd också afspärrad.
Keruberna och det ljungande svärdets lågor bevaka vägen
dit. Synden skiljer alltså människan från lifvets högsta
lycka. Men denna lycka är dock icke för alltid försvunnen
eller förlorad. Paradiset och lifvets träd återkomma i
världsfulländningens tid enligt såväl judisk som kristen åskådning.
I 4 Esra 8: 52 heter det om dem, som få del af den
tillkommande världens salighet: "Ty för eder är paradiset
öppnadt, lifvets träd planteradt". Till den botfärdige rof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
