Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDBOENS PSALMER 1812
293
placerade och klumpiga insinuationer mot sina samtida för
bristande personlig fromhet irriterade denne på det ömmaste.
Han ensam bland bemärkta nyare psalmförfattare hade
försökt skrifva högtidspsalmer (5 jul- och 3 påskpsalmer samt
1 pingstpsalm) och kände sig därför utpekad. I bref till
ärkebiskopen vädjar han till "hela christenheten", om de
högtidspsalmer, han skrifvit, äro sådana, att de "tjena lika
för Judar, hedningar, Turkar och christne". Hedborn
däremot synes honom skrifva "hvarken för Judar eller
hedningar eller Turkar eller christna."1
De alster af Hedborns diktning, Ödmann härvid har i
tankarna, äro de i Phosphoros* september—oktoberhäfte
(utkommet 21 december) 1811 publicerade psalmerna, hvilka
— delvis i något förbättradt skick — återfinnas i den 1812
utgifna lilla volymen. Bland dessa psalmer förekomma dock
några af Hedborns allra förnämsta anslag och mest
ursprungliga och fruktbärande idéer. Det är mycket lärorikt för
psalmforskaren och psalmkritikern att studera dessa försök
i deras första ofärdiga men ej blott glimtvis geniala
gestaltning och så taga del af den kritik, som Ödmann och
Wallmarks Journal för Litteraturen och Theatern ägnade dem.2
Man ser då, hur kritiken med en liten samling olyckliga
uttryck och bilder, lösryckta ur sitt sammanhang, kan vinna
en effekt, som är alldeles motsatt den verket själft, läst i
sin helhet, åstadkommer.
Hedborns språk och stil voro nya och förvånande
uppenbarelser för samtidens vittra öron. Själf förklarar han
i företalet till sitt första psalmhäfte, att språket är
kristligt, och att "Allmänheten här får se något, hvarom den
förmodligen ej hört ett ord på många år". Det är
oförnekligt, att Hedborn betydligt öfverdrifver det kristligas
tillbakagång hos sina samtida. Hvarken Dahls, Ödmanns,
Wallins eller ens Choraeus’ psalmer saknade kristlig ton och
anda. Men skillnaden mellan Wallins tidigare psalmstil i
1 A. Hildebrand, Svenska kyrkans psalmbokskommittéer sid. 83 f.
2 Om Journalens kritik se E. N. Söderbergs förut nämnda
afhandling, sid. 62 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
