Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
EMIL LIEDGREN
hans original och Hedborns synes mig vara den, att medan
Wallin i sina första bibliskt färgade psalmer i allmänhet
ansluter sig till Oxenstiernas, Lidners och Tingstadius’
uppfattning af den bibliska poesien som ett slags sublim
retorisk "pindarisk" hymnpoesi,1 utgår Hedborn från den
gamla svenska bibelöfversättningens och den gamla
karolinska psalmbokens folkliga, naiva och okonstlade språk
och tillgodogör sig dess rika poetiska möjligheter.
Atterbom karakteriserar med rätta Hedborns försök som "toner
från de dagar då Psalmsången ännu var i ordets vackraste
bemärkelse ’Folksång’". Gamla svenska psalmboken och
Olof Kolmodins Andelig Dufvoröst, som Hedborn flitigt
studerat, bidrogo också till att ge hans stil en för sin tid ny
och fängslande charm. Själf menade Hedborn, att man
ovillkorligen var skyldig att i psalmbokssaken "beräkna allt
efter den stora hopens behof och begrepp" (företalet 1812),
och i likhet med Polyfem insåg han, att ett af de viktigaste
sätten att tillgodose "den stora hopens" begrepp vid
psalmbokens omdaning just var att begagna det
barndomsförtrogna bibliska språket i största möjliga utsträckning.
Det var väl icke minst den starka bibelklangen i
Andelig Dufvoröst, som gjort dess andaktssånger så älskade bland
allmogen, att boken 1810 utkom i en tolfte upplaga. Där
är eljes godt om smaklösheter, men de öfverhalkas rätt
hastigt för det mustiga, kärnfulla bibliska ordvalets skull.
På en romantikens smak- och åskådningssätt tillgifven
författare måste också Dufvorösten verka anslående genom
sitt färgrika språk, sina dristiga personifikationer i
mytbildande riktning och sin dragning åt det mystiska. Hur måste
ej romantikern Hedborn tjusas af denna ingress till en
morgonpsalm (Dufvorösten n:r 8):
Du täcka morgonrådna,
Din röda mun vil båda,
At mörkret nu skal vika. ..
1 Jfr A. Blanck, Den nordiska renässansen i 1700-talets litteratur,
sid. 77 f., 265 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
