Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
EMIL LIEDGREN
tionalistisch-abgeblasste Christentum seiner Tage wieder
auf-frischte". Fr. Nippold anför detta omdöme i sitt arbete:
Das deutsche Christuslied des neunzehnten Jahrhunderts (1903)
och instämmer som kyrkohistoriker af fullaste hjärta däri.
Man kan från kyrklig synpunkt ha åtskilliga invändningar
att göra mot vissa enstaka uttryck, liksom mot stämningen
i sin helhet i en och annan af Novalis’ andliga dikter, men
det ovärderligt betydelsefulla i hans insats på den religiösa
poesiens område är den personliga, fullkomligt otvungna och
obetvingliga hängifvenhet, hvarmed han hyllar sin Herre.
"Seine reinsten, tiefsten Lieder, ja eigentlich alle, atmen
Liebe zum Heilande und nichts als sie" (W. Nelle).
Novalis’ Jesuskärlek hade herrnhutiska anor — hans fader
tillhörde Brödraförsamlingen. Hedborn hade som barn mött
den zinzendorfska fromhetstypen i sin hemtrakt men delvis
af personliga skäl fattat motvilja för densamma. Den
fientlighet mot jordelifvets glädje, dess anhängare visade, stötte
äfven hans robusta och oreflekterade lifslust. Men i den
form, han nu mötte herrnhutismens ande, vann den hans hjärta,
som väl äfven genom Dufvorösten och annan folklig
upp-byggelselitteratur (Thomas a Kempis) var förberedt för den
hardenbergska Kristus-mystiken. Direkta och påfallande
likheter med Novalis sånger låta sig ej så lätt påvisas i
Hedborns nattvardspsalmer,1 men för själfva deras
grundstämning har utan tvifvel den tyske skaldens bekantskap
varit af vikt. Denna bekantskap har gifvit Hedborn mod
att våga skrifva så, som han gjort — med reminiscenser
från Kristi Efterföljelses nattvardsbetraktelser, gamla
psalmboken och Dufvorösten och i ett mycket blomsterrikt språk,
hvars skönhet en strof som denna lägger i dagen:
Hvad båtar mig en jordisk glans?
Mig fröjdar mer den törnekrans,
Som flätad är kring Dina hår
Och uti evig blomning står.
1 I slutet äf Hymnen an die Nacht : 5 förekommer en dikt
»Ge-hoben ist der Stein», hvarifrån möjligen talet om »gyllne skålar»
och »tända lampor» vid nattvardens bröllopsfest kan ha
inkommit i Hedborns ofvan berörda nattvardspsalmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
