Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDBORNS PSALMER 1812
309
Såsom redan antydts, räddas Hedborn från ett
fullständigt godtagande af Novalis i hvarje fall i en psalm
stötande fantasterier genom gamla bibliska hågkomster och
enkelt folkliga fromhetstankar. De sista stroferna (9—13) ha
den mest utpräglade psalmkaraktären i hela dikten. I
Andelig Dufvoröst n:r 111 (Kyrkogårdsblomster) gläder sig
diktaren, att synd och lidande läggas af med stofthyddan (v. 4):
Min synd och hennes följeslag
Dör bort, och grafwes ned, då jag
I Herren dör och hvilar. . .
På samma sätt heter det hos Hedborn (v. 9):
Ej flere synder jag begår:
Hur nu hos Gud min räkning står,
Så skall den evigt vara.
O Herre Jesu! på mig tänk
Förrän jag dör, Din nåd mig skänk,
Att jag i frid kan fara.
På denna bön följer en skildring af tecknen, som föregå
yttersta domen:
När eldens våld och vädrens gång,
Och mörkrets flod och hafvets bång
En syndig verld förskräcka:
De våra hem ej röra vid;
Vi sofva sött i Herrans frid;
Hvem kunde oss uppväcka?
Men när i solen tecken sker,
Och vädret upp sin anda ger,
Och vågen dör med möda,
Och Ängeln högt basunar ut
Guds dolda råd om verldens slut:
Då vakna först de Döda.
Uppslaget från Luk. 21:25 f. (och 1 Tess. 4:16) är som
^ynes genomfördt med en utomordentlig, ursprunglig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
