Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
LITTEKATURANMÄLAN
skilda sammankomster före eller efter kyrkans gudstjänster
vara ett oafvisligt behof». § 8: »vårt mål är icke separation,
som vi däremot på det kraftigaste vilja afvärja, utan tvärtom
hela kyrkans väl». — En kommitté på 28 personer har högsta
ledningen. Gnadaukonferenserna hållas under pingsten, under
senare tid i Wernigerode i Harz. Förbundet hade 1910 300
last anställda arbetare, c:a 15,000 föreningar med c:a 150,000
medh Dess arbetsfält är hela landet norr om Main. Söder
därom har den gammalpietistiska gemenskapsrörelsen hejdat
dess framträngande. — Predikantskolan Johanneum, sedan 1893
i Baunen, skaffar på 3 år »utbildade bröder», d. v. s.
predikanter till Gnadauförbundet. Sådana erhållas äfven från S:t
Chrischona-missionsanstalten vid Basel.
Inom Gnadauförbundet, detta gemenskapsrörelsens centrum,
gör sig naturligtvis gällande åtskillig spänning mellan
motsatta strömningar. Där finnes en höger (öfvervägande) och en
vänster. Den förra har sitt hufvudfäste i de västtyska
trakterna, där den gamla pietismen lefvat kvar i kyrkan, hvarför
ock gemenskapsrörelsen genom dennas inflytande förlorat sin
ytterlighetskaraktär. I de östliga landsdelarna däremot fanns
ej denna motvikt af ett gammalt kyrkligt lif, enär
rationalismen här gått mera på djupet och endast kvarlämnat den
byråkratiska ämbetsmannakyrkan. Denna vänstra flygel visar ock
stark dragning åt Blankenburgalliansen.
Något, som särskildt bidragit att föra gemenskapsrörelsens
ledare till en mera sansad ståndpunkt, var den s. k.
»pingströrelsen», en svärmisk stämning med »tungomålstalande»,
skakningar, syndfrihetslära o. s. v. En direkt afläggare af den
Barrattska i Norge, uppträdde den 1907 i Tyskland, där den
drog till sig stora skaror af »gemenskapsfolket». Men vid
excessernas tillväxt kände sig ledarna tvungna att taga afstånd
ej blott inom Gnadauförbundet, utan äfven inom
Blankenburgalliansen, hvadan »pingströrelsen», trots sina ännu starkt
besökta konferenser, icke synes hafva något inflytande på
gemenskapsrörelsens ledning.
Hvad nu »gemenskapens» allmänna lära och åskådning angår,
är förut anmärkt dess mekaniska biblicitet. Mot »modern teologi»
är man genomgående starkt afvisande. Skillnaden mellan
luthersk och reformert är flytande och spelar praktiskt ingen
roll. Hufvudintresset är omvändelsepredikan, metodistiskt
färgad: en kris vid bestämd tidpunkt, som har med sig
frälsningsvisshet och bekännelsekraft. »Omvändelsen är kristendomens
begynnelse. Den i kyrkan mångenstädes härskande läran gör
den däremot till kristendomens afslutning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
