Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
321
Om »gemenskapens» förhållande till kyrkan handlar
bokens viktigaste och omfångsrikaste del. Den radikala flygelns
hållning är ofvan berörd. Men majoriteten af
gemenskapsföreningar äro mera moderata, mer eller mindre »kyrkovänliga».
Man anser »de historiskt uppkomna folkkyrkorna såsom en
välsignelse för det tyska folket. Man vill samverka med
landskyrkorna, ej ersätta dem, utan supplera dem med
’gemenskapens1 särskilda samfundslif». »Här gäller icke något antingen
— • eller, utan ett både — och. Kyrka och gemenskap, predikan
och uppbyggelse (obs!) måste gå hand i hand». »I kyrkan,
i menighetsgudstjänsten, sitta alltid många oomvända. Därför
skall prästen utkasta evangeliets not. Men för våra själar
behöfva vi äfven annan näring. Vi ha behof af möten, i hvilka
det talas mera med hänsyn till de troendes behof. Just därför
är det man har uppbyggelsemötena». Dessa fylla ock ett
behof af sällskaplighet. Såsom ersättning för försakadt världsligt
sällskapslif har man »gemenskapen».
Men dessa enskilda uppbyggelsekretsar böra vara absolut
oberoende af det prästerliga ämbetet och alldeles fristående
i förhållande till kyrka och lokalförsamlingen. Detta är den
genomgående ståndpunken, icke såsom »nödprincip», utan
såsom det under alla förhållanden principiellt riktiga, ja
nödvändiga. »I kyrkan, med kyrkan, men icke under kyrkan». Det
praktiska förhållandet till kyrkan är blott betingadt af
prästens person.
Ehuru en hel del präster stå inom gemenskapsrörelsen, ja
t. o. m. spela den ledande rollen, stå dock de flesta tyska
präster främmande för det hela, om ock ej direkt fientliga.
Förhållandet mellan kyrka och »gemenskap» är ett
vapenstillestånd, icke hjärtligt, ej heller tryggt. Alla känna, att det är
motsatser, som icke kunna förlikas.
Man har ock från speciellt kyrkligt håll sökt organisera
en kyrklig gemenskapsrörelse. Från 1904 daterar sig
»Eisenachförbundet för kyrklig evangelisation» med konferens årligen.
Rörelsen är förbunden med namn sådana som Lepsius,
Bodel-schwingh, Martin Kähler. Denna organisation har dock hittills
haft mindre anslutning, varit för »akademisk», »en här af
officerare, men synnerligen få soldater». — Likaså har
mångenstädes prästerskapet i lokalförsamlingarna upptagit rent
kyrklig gemenskapsvård. — Betecknande är »gemenskapens»
ställning till den tyska Inre Missionen i kärlekens gärning. Den
är kylig och afvisande, om ej direkt fientlig. Inre Missionen
anses alltför kyrklig, dess anstalter oftast »blandade och
världsliga», deras ledare ofta »oomvända». Inom »gemenskapen» har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
